Kim, eller Kimme, är huvudperson och berättare i Spelar död.
Kim är något av en introvert. Ett exempel på det är när han istället för att gå på fest hos Pia-Maria, hellre stannar hemma och är med folk han känner och känner sig trygg med. Han är ganska lätt att övertala, för i slutändan går han till den där festen i alla fall.
Då när han blir boxad i magen på skoj, säger han inte emot eller så, utan bryr sig inte så mycket och är tyst istället. Ibland glider han in sin egna lilla värld, och glömmer bort sin omgivning. I ett fall slutar det med att han har en liten olycka med cykeln, när han inte märker att de andra framför honom har stannat.
Han gillar att läsa, men han vågar inte riktigt erkänna det, till exempel när han står framför bokhandeln och han träffar Tove och hennes följe, ljuger han och säger att han inte alls tänker köpa böcker. Ibland ljuger han också så att han ska få göra vad han gillar, till exempel just framför bokhandeln, då han också säger att han inte kan följa med. Men så lättövertalad som han är, följer han med ändå.
Han är intresserad av den där tjejen Tove, han dagdrömmer om henne, och nämner ofta den här meningen Tove, Tove, my love.
Än har vi inte kommit så långt i boken så att man förstår hur allt hänger ihop, och just nu finns det många lösa trådar, men det återstår att bli förstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar