onsdag 7 juni 2017

Konsthistorisk parafras; Vincent van Gogh - Stjärnenatt (Starry Night)























Jag har i detta arbetsområde gjort en parafras utefter Vincent van Gogh's magnum opus Starry Night, eller Stjärnenatt. Målningen tillhör epoken post-impressionism. Under själva impressionismen var trenden att snarare fokusera på att fånga ett ögonblicks känsla och intryck, istället för att försöka avbilda motivet verklighetstroget. Detta var för att kameran började bli vanligare och vanligare, och målningar därför inte längre var nödvändiga för att få en bild av något. Man ville istället fånga ett intryck (impression) av ett ögonblick, och man fokuserade ofta på ljussättningen i sammanhanget. Konturerna av själv objektet var inte av vikt, huvudsaken var att man upplevde samma känsla av tavlan som om man var på plats vid målningens motiv. Denna ideologi eller "standarden" om hur man skulle måla, gjorde att vissa konstnärer kände sig begränsade från att uttrycka sitt fulla potential och sina konstnärliga tankar, de ville inte behöva uttrycka endast intrycket av ett motiv, utan lägga vikt på andra aspekter. Detta var början på postimpressionismen, ett slags avvikande från impressionismens begränsningar. En sak som var vanligt numera var att fokusera på att avbilda motivet mer verklighetstroget, och detta kan man känna igen i Stjärnenatt. Van Gogh målar landskapet med tydliga konturer, linjer och detaljer, vilket känneteckar postimpressionismens tankar om att avbilda motivet verklighetstroget. Samtidigt finns impressionismens uppfattning om att avbilda ljusspelet, vilket syns tydligt på hans interpretation och återgivelse av himlavalvet. Man skulle kunna påstå att himlavalvet är målat ur impressionismens synvinkel, och landskapet ur postimpressionismen. Penseldragen med vilka himlavalvet är målat är korta och inte särskilt precisa, och detta påminner om impressionismen, då det viktigaste är färgerna och dess betydelse som helhet, när de alla bildar ett stort samspel av färger. Korta penseldrag var brukligt under impressionismens inflytande.

Här följer en jämförelse mellan förlaga och parafras utifrån punkterna denotation och konnotation.

Denotation (tekniskt sett inte en denotation, men en beskrivning av likheterna mellan de två verken)
I min parafras har jag varit mycket noggrann med att de olika motiven i målningen har exakt samma placering på bilden, för att så likt som möjligt replicera min förlaga. Enbusken i förgrunden av förlagan har jag ersatt med två upplysta höghus. Byn i bakgrunden är ersatt med en storstad, som lyser upp himlen. Kyrkan, i mitten av bilden, är i parafrasen ersatt av ett till höghus (i det här fallet Empire State Building, då dess avtunnande form kan liknas vid den av en kyrka).  är placerad på exakt samma ställe som kyrkan i byn, men reser sig istället upp ur en enorm storstad.

Konnotation (denna konnotation innehåller även små delar ur en denotation)
Starry Night, min förlaga, förmedlar en idyllisk känsla hos mottagaren. Den fridfulla lilla byn, med böljande kullar i bakgrunden visar ett typiskt landskap i södra Frankrike, med en mörk skog och en enbuske som reser sig högt i förgrunden, som visar naturens skönhet och fridfulla intryck (inte att förväxlas med romantiken!). Med min parafras har jag försökt att förmedla den raka motsatsen. Istället för det idylliska postimpressionistiska intrycket vill jag visa ett moderniserat, intensivt och ljust, kanske rent av motbjudande och obehagligt storstadssamhälle och dess negativa effekt på kringliggande landskapet. På förlagan är den stjärnhimlen klar och ljus, men i min parafras har avgaserna bildat en dimma som skymmer, och light pollution gör det omöjligt att urskilja några detaljer i himlakropparna eller andra ljusspel på himlavalvet (exempelvis ljus-"spiralen" i centrum av bilden), som är så tydliga och klara i Starry Night. Denna förorening i parafrasen ska symbolisera människans och industriella revolutionens inflytande på naturen, och att vi borde vara mer medvetna om vad vi gör mot atmosfären och vår natthimmel. När jag skapade min parafras sänkte jag kontrasten och kontrasten på himlavalvet, i syfte att ännu mer symbolisera en färglös, otydlig och utsuddad stjärnhimmel. Istället höjde jag mättnaden och intensiteten av den upplysta staden, för att verkligen framhäva de oangenäma ljusen. Vidare, de böljande kullarna i bakgrunden av förlagan är näst intill helt skymda i min parafras, då avgaser och ljus försämrar luftkvalitén och ljusföroreningen gör att man inte kan urskilja detaljer av de mörka kullarna. Detta symboliserar eller exemplifierar hur människan påverkar naturen.

Arbetsgång (en simpel beskrivning av konceptet)
Utan att gå in i för mycket detalj ska jag nu beskriva hur jag skapade min parafras i Photoshop, och mina förberedelser innan jag använde photoshop. Jag granskade min förlaga noggrant och kollade vilka delar och motiv i förlagan jag kunde föra över till min parafras, och hur jag kunde förändra eller anpassa dessa. Jag sökte sedan efter liknande och passande bilder på nätet, och jämförde vinklar och ljussättningar. Ett exempel är bergen i bakgrunden. Jag hittade en bild (på en norsk fjord) där bergen i bakgrunden var passande, både färgmässigt och ur rätt vinkel (perspektiv), vilket ledde till att jag valde den bilden (för att förtydliga: jag klippte ut bergen från bilden för att använda dessa i min parafras). Ett annat exempel (på ett motiv i förlagan som jag kunde föra över till min parafras, och hur jag kunde förändra eller anpassa detta) är byn och dess omgivande skogar, som jag ersatte med upplyst storstad. Redan från början visste jag att jag ville skapa en "moderniserad" version av Starry Night, så att ersätta landskapet med storstad var för mig ett naturligt val att förmedla det. Jag hittade endast ett fåtal bra bilder som passade mitt ändamål, men de som gjorde det, passade utmärkt. Jag ändrade senare färgen på dessa (från den mjukare färgen orange till en mer stickande grön) för att intensiteten i känslan av onaturlighet och grällt intryck skulle förmedla min utgångspunkt till parafrasen. Detta var endast två exempel, det finns naturligtvis otaliga fler, då originalbilden av van Gogh är relativt detaljrik, vilket för övrigt är ännu ett kännetecken på att bilden härstammar från postimpressionismen.
   Jag laddade in min förlaga i Photoshop och klippte och klistrade ihop de olika bitarna av bilder jag hittat på nätet, för att matcha positionerna till förlagan så exakt som möjligt. Jag matchade alla enskilda detaljer så noga som möjligt, även de andra små himlakropparna på himlen (allt för att göra parafrasen så lik originalet som möjligt).  När jag var någorlunda nöjd med placeringen, började jag justera olika färg- och ljusvärden vid de olika motiven, för att kunna förmedla parafrasens syfte så bra som möjlig. Exempel på detta är att mörka ner himlen och sänka kontrasten och mättnaden, för att ta bort fokus från himlens detaljer och färger. Jag höjde kontrasten, exponeringen och mättnaden staden (inklusive höghusen), detta för att framhäva det starka och ljusa färgspelet.
   Naturligtvis kan man förklara min process i Photoshop mycket mer ingående, genom att nämna precis alla tankar jag hade med mina olika val och ändringar, och att nämna alla motiv jag arbetade med var för sig (de små stjärnorna och ljusspiralen tog exempelvis förvånansvärt lång tid att färdigställa och för att bli helt nöjd med), men detta ger åtminstone en grund och inblick till hur jag jobbade för att skapa min parafras.

fredag 17 februari 2017

Halvkuben - livscykelanalys

För min sittplats har jag valt att hålla mig till så få material som möjligt, för att vara så miljövänlig som möjligt. Jag har även sett till att materialen jag använder är så naturliga som möjligt, för att minska koldioxidutsläpp som är vanliga vid olika kemiska och industriella tillverkningar, t ex polyuretan (som har varit ett populärt alternativ med klasskamrater). Jag kommer först på ett simpelt simpelt sätt förklara hur stolen kommer att vara uppbyggd.
   Stolen består av träskivor som från sidan sedd bildar en rätvinklig och likbent triangel. Insidan av detta annars rätvinkligt och simpelt format skal kommer att bestå av vadderade dynor, vars profilering även formar armstöden. Benen ska vara gjorda av armeringsstål, som både är hållbart och gör stolen rustik.


Vaddering - hästtagel
Till vaddering har jag valt att använda mig av en vanlig animalisk produkt, hästtagel. Hästtagel, som är termen för hästens man- och svanshår, är en mycket mångsidig produkt som används för allt från madrasser till fiolstråkar, och dess grovlek har flera fördelar, bland annat gör det att vadderingen inte blir mjuk och sunkig, utan håller sin spänst och form, vilket också viktigt då vadden även ska forma armstödet.
   Varifrån kommer materialet? Hästtagel är långt ifrån lika efterfrågat som andra industriellt tillverkade vaddsorter. Detta hade varit en nackdel om denna stol skulle komma att behöva serietillverkas, men detta är inte fallet här. En stol som denna är personlig och kommer endast att tillverkas i ett fåtal exemplar, och till det räcker tillgången definitivt. Idén är att man ska använda sig av taglet av hästkadaver som är restprodukterna i hästköttproduktion. Det är vanligt att man gräver ner slaktavfall eller att man kremerar vissa delar. Man använder alltså taglet från dessa djur och behöver därför inte föda upp några djur endast för detta syfte. Jag ser faktiskt en trend med att redan utnyttja taglet som sidoprodukt av köttproduktionen. Argentina är en av världens största hästköttkonsumenter, och även en internationell exportör av tagel. Då hästtagel (jämfört med andra sydamerikanska exportvaror) är relativt lätt till vikten, är transportutsläppen därmed också mindre (relativt). Men oavsett hur varan transporteras från t ex Argentina till Sverige, kommer det att påverka miljön genom koldioxidutsläpp. Därför kan man använda tagel från svenska hästar, som nämnt ovan.
   Bearbetningen för hästtagel är mycket simpel. Taglet behandlas först med ånga och antar en krullig och något hårdare form, som skapar volym och bärighet i materialet. Taglet tvättas sedan grundligt för att undvika smuts, sjukdomar och löss eller loppor. Efter det torkas taglet och är redo att säljas. Det finns vissa tillverkare som jag läste om som valde att behandla det färdiga taglet med insektsdödande medel, men det är något jag kommer att undvika i detta projektet, dels för att avfallet genast blir ett miljöhot, oavsett om man skulle bränna det eller försöka återanvända det, och dels för att det hälsofarliga ämnen inte hör hemma vid en sittplats som förutsätter långvarig kroppskontakt, för konsumentens egna hälsa. Genom att ånga det får taglet dessutom inte bara sin krulliga form, utan det steriliseras dessutom samtidigt från bakterier och virus. Dessa processer (bearbetningen av tagel) är synnerliga miljövänliga, då den inte använder ofantliga mängder vatten som vid tillverkning av andra naturliga sorters vadd, som t ex bomull.
   Bomull kräver enorma mängder vatten för att bearbetas och tvättas, och då den allra största delen av bomullsproduktionen äger rum i U-länder där vattenbrist och torka är vanligt. Faktum är att man faktiskt väljer torra områden att plantera bomull på, eftersom man på så sätt kan reglera bevattningen lättare, genom konstbevattning. Detta är verkligen inte energieffektivt, eftersom extra energi måste utvinnas för att driva konstbevattningen, och denna energin ofta kommer från icke hållbara energikällor (framför allt när vi talar om U-länder), som bidrar till flera miljöproblem. Plantagerna besprutas dessutom även med kemiska bekämpningsmedel, som är farliga för insekter som kan förstöra skörden (fördel), men även för allt annat djurliv på plantagen, inte minst arbetarna själva (nackdel). Dessa ämnen hamnar i områdets ekosystem och påverkar både flora och fauna negativt. Miljögifter kan även hamna i grundvattnet, och i det fallet kan dricksvattnet i området förorenas. Det finns även ekologisk bomull, men står endast för 0,1 % för världens bomullsproduktion. Därför konkluderar jag att hästtagel är ett mycket bra alternativ miljömässigt sett, då inga av dessa nackdelar är närvarande vid utvinningen av just hästtagel.
   Jag ska nu jämföra hästtagel med polyester. Både tagel och polyester är icke hälsofarliga för användaren. När det kommer till miljöpåverkan och koldioxidfotavtryck vid återvinning har polyester ett par nackdelar. Eftersom polyester är en plast har man använt olja vid produktionen. Simpelt förklarat betyder det att man har använt mer kol än som fanns i atmosfären innan produktionen, vilket vid t ex förbränning kommer att släppas ut i atmosfären. Därför är tagel ett bra alternativ, då hästen inte kommer att öka koldioxidhalten i atmosfären, eftersom massan hästen består av själv har kommit från atmosfären, och inte från oljefickor i jordskorpan (kortfattat: koldioxid->gräs->häst). Detta gör taglet till ett koldioxidneutralt alternativ, vilket är bäst för miljön, då koldioxidutsläpp bidrar till växthuseffekten. När det kommer till restprodukter av de två materialen, frigör polyester flera farliga kemikalier och gaser vid förbränning, inte minst koldioxid. Det är dock möjligt att återvinna polyester, men i det är fallet är hästtagel mest praktiskt.
   Från ett estetiskt perspektiv ger användningen av just hästtagel min stol en viss rustik känsla och lägger till den gammalmodiga aspekten som jag är ute efter.

Källor:


"Ramen" - Plywood
Plywood är mitt materialval när det kommer till det yttersta skalet av min stol som ska utgöra själva formen för min stol. Det finns flera olika sorters plywood, men i mitt fall kommer jag att använde mig av kryssfaner, även kallat fanerplywood. Kryssfaner består av tunna laminerade träskivor där fiberriktningen bildar ett kryss, alltså att fiberriktningen för träet läggs i olika riktningar för högsta möjliga hållfasthet och motstånd mot fuktrörelser (träet som expanderar eller böjs på grund av fukt). Andra typer av plywood kan blanda in andra typer av hårda träslag i kärnan för ökad hållfasthet, och vissa sorter har en kärna av cellplast för maximal flexibilitet. Dock är dessa något dyrare än vad jag behöver för mitt bruk, och cellplastproduktionen och den extra träproduktionen innebär resursförbrukning som kan undvikas. Det finns olika träslag som används för plywoodtillverkning, och de två vanligaste är furu och björk. Björkplywood är något dyrare och ovanligare än plywood av furu, då det är ett finare och hårdare träslag och bearbetas med högre försiktighet, samtidigt som furuplywood används vid diverse byggarbeten, och därför är lite grövre. För mitt bruk är alltså furu-plywood perfekt ägnat, då grova och rustika material är vad jag är ute efter för den estetiska aspekten. Detta är även ett miljövänligare alternativ, då träslaget för fin björkplywood ofta är importerad från t ex Baltikum. Furuplywood är dock en vanlig produkt i svenska fabriker. Detta betyder att genom att använda mig av svenska produkter minskas de sammanlagda transportkostnaderna och koldioxidutsläppen. En negativ aspekt av att använda trä som material är att man hugger ner skog som är viktig för en hållbar utveckling. Skogar och växter reglerar koldioxidhalten i atmosfären, då de genom fotosyntes tar in koldioxid och avger syre. Därför är det viktigt att vi inte hugger ned för mycket av skogen, vilket för tillfället är i skeendet i många delar av världen.
   Tillverkningen sker på följande sätt. Först behövs det en bra stam av träslaget man har valt. En bra stam är rak, med en jämn yta. Stammen placeras sedan i en maskin som snurrar stammen samtidigt som ett tunt lager skalas av ytan. Dessa nästan pappersliknande lager kapas sedan och lamineras sedan i ett kryss-mönster med hjälp av ett lim, ofta karbamidformaldehyd. Denna kemikalie kan i stora mängder och rätt form (ånga eller rök, t ex när materialet används som isolering) miljö- och hälsofarlig, men i den utsträckning och på det vis som jag använder den i, är det inte något större problem. Svensk produktion är mycket strikt gällande kemikalier, och man kan därför vara säker att det är säkert i det här fallet också. Produktionen av plywood är allmänt relativt miljövänlig, då mycket få kemiska tillsatser används. Det förekommer tyvärr ibland att man tillsätter anti-mögelmedel som furmecyclox, en kemikalie som sedan 1988 är strikt förbjuden i EU. I vårt fall undviker vi kemikalier så bra det går, oavsett vilka det är. Detta för att minska produktionskedjan och på sätt transportutsläppen som hindrar en hållbar utveckling, då det finns för många steg i produktionskedjan. Plywood brukar inte återvinnas till sina beståndsdelar, alltså själva råmaterielet (även om det är möjligt och vanligt att återanvända plywood vid t ex byggarbetsplatser), utan sorteras under brännbart avfall. Denna förbränning avger koldioxid, men likt hästtaglet, härstammar den koldioxiden från atmosfären under trädets livstid. Det betyder att även trä är koldioxidneutralt.
   En fördel med att använda svensktillverkad plywood, förutom de minskade transportutsläppen förstås, är att man har en mycket kontrollerad produktion som minskar miljöpåverkan, hindrar kemikalier från att användas, och ser till att energiproduktionen till plywoodproduktionen är hållbar.
   Till att hålla ihop de olika plattorna av plywood, kommer jag att använda träpluggar, vilket är minst lika hållbart som spik om man gör det rätt, och även träpluggar är koldioxidneutrala som gynnar en hållbar utveckling. Fördelen med träplugg är även att man kan ha dem inuti själv stolen, jämfört med spik, där man alltid ser något från utsidan.

Källor:


Stolsbenen - armeringsjärn
Tills stolsbenen har jag valt att använda armeringsjärn, som vanligtvis används vid byggarbete för att göra betongkonstruktioner och -gjutningar mer hållbara. Armeringsjärn är billiga, gör stolen mer rustik och är även mycket hårt och hållbart.
   Tillverkningen för armeringsjärn är av alla mina material den mest miljöpåverkande. Först bryts järnmalmen i järngruvor där järnhalten är hög nog för att anses vara lönsam. I järnmalmen är järn bundet till olika ämnen, inte som ren metall. Järnmalmen krossas till så små korn som möjligt, och sorteras sen med hjälp av ett magnetiskt rullband som väljer ut de delarna som innehåller mest andel järn. Resten avlägsnas och kallas för gråberg.
   Det finns olika sätt för hur man kan utvinna järn ur järnmalmen. Det allra vanligaste sättet är att använda kol i jättelika masugnar vid 2000 °C. Vid den temperaturen reagerar kolet med syret i luften och bildar kolmonoxid.
    6 C + 3 O2 → 6 CO
Kolmonoxiden, trots att denna gasens vanliga inverkan på miljön, är inte ett direkt miljöproblem i den här processen, då den endast för att reagera med den upphettade järnoxiden, och inte släpps ut i atmosfären. Produkterna blir metalliskt järn och relativt mycket koldioxid. Reaktionsformeln är:
    6 CO + 2 Fe2O3 → 4 Fe + 6 CO2
Järnen renas sedan från så många andra metaller som möjligt. Detta kan göras genom att man smälter järnen och avlägsnar orenheter som samlas på ytan. Dessa orenheter kan bestå av olika mineraler som ännu är i fast form, men även andra ämnen som har smält och ligger i ett lager ovanför den smälta järnen. Järnet i sin nuvarande form har för hög kolhalt och är för bräckligt, och dessutom icke smidbart. För att minska kolhalten används en metod vid namn färskning, vilket innebär att man genom oxidering (tillsättning av syre) minskar kolhalten. Man hettar upp järnet och pumpar in rent syre i ugnen. Syret kan vid de höga temperaturerna bindas till kolet i järnet, vilket bildar koldioxid, som sedan lämnar järnet med en mindre kolhalt, nu möjlig att bearbetas för olika syften. Till detta syfte är vi faktiskt ute efter en relativt hög kolhalt, för att göra järnet så hårt och icke böjbart som möjligt.
   Alla dessa processer behöver relativt mycket energi av olika slag, och är därför inte gynnsamma för miljön. Stora bensindrivna järnbrytningsmaskiner släpper ut avgaser som kan påverkar miljön och bidrar till bland annat växthuseffekten. Masugnarna behöver otroligt stora mängder energi för att hetta upp stora mängder järn, som oftast är flera hundra kilo om inte mer. Det är därför viktigt att man använder sig av förnybara energikällor för energiproduktionen för att minska utsläppen och andra miljöpåverkan som kommer med att använda sig av icke förnybara energikällor, och i det här fallet har vi tur. Då den största exportören av armeringsjärn till Sverige är vårt grannland Norge, blir transportkostnaderna och transportutsläppen mindre. Att ha produktionen i Norge säkerställer även de förnybara energikällorna, då Norge är ett teknologiskt utvecklat I-land och har råd med nya elproduktionsalternativ, jämfört med produktioner i U-länder, som oftast är förknippade med fattigdom och stor miljöåverkan. Så genom att Norge är ett såpass utvecklat har vi den fördelen med att det finns flertalet riktlinjer och bestämmelser för hur armeringsjärnet ska tillverkas, både ur miljöperspektiv, vilket gynnar en hållbar utveckling, och ur ett säkerhetsperspektiv för konsumenten.
   Själva omvandlingen från järnmalm till metalliskt järn är inte gynnsam alls för miljön, då den samtidigt producerar stora mängder koldioxid i slutändan, vilket påverkar miljön genom t ex växthuseffekten. Men trots det har produktionen av järn effektiviserats genom tiderna, för att skapa så lite miljöpåverkan som möjligt.
   Till min stol behövs inte alls mycket järn (mindre än två meter sammanlagt), så min tanke är att man använder överblivna bitar från diverse byggprojekt, eller sådana överblivna bitar som inte blev godkända i produktionsstadiet, för vårt ändamål är ju som sagt inte särkilt stora krafter involverade, så ur ett säkerhetsperspektiv behöver vi inte vara oroliga för det. Fördelen med att använda överblivna bitar från ett annat byggprojekt är att armeringsjärnet har hunnit börja rosta, vilket ser snyggare ut och inte påverkar styrkan i materialet avsevärt. Jag är inte ute efter en stilren stol, utan snarare en rustik, och till det ändamålet är något rostiga metallben utmärkta. Dessutom, om vi använder oss av restmaterial, kan vi se till att miljön inte påverkas ännu mer av järnproduktionen, utan vi använder det som redan finns till hands. Vi återanvänder alltså, och skapar inte behovet av att producera alldeles nytt armeringsjärn, vilket hade lett till fler utsläpp och kostnader. Gällande återvinningen av armeringsjärn, kan det lätt smältas ned och återanvändas, och det blir inget avfall av produktionen, vilket är mycket bra ur ett miljöperspektiv.

Källor:


Limalternativ - animaliskt lim
För min stol ville jag hålla mig så ekologisk i produktionen som möjligt, även gällande produktion eller delar man kanske inte ser eller lägger märke till. Limmet för binda dynorna till träet var inget undantag. Animaliska lim som exempelvis fisklim har varit populärt och det primära alternativet i många generationer, ända tills vanligt trälim (aka vitlim, aka polyvinylacetat) blev industristandarden. Fisklim används dock fortfarande flitigt bland vissa hantverkare som vill hålla sina arbeten helt naturliga, och vid instrumentbygge, fioler t ex.
   För fisklimsproduktion behövs det självklart fisk, och likt med hästtaglet, använder vi även här restprodukter av livsmedelsproduktion, för att minska på avfallet från den produktionskedjan. Torsk och kolja räknas som de fiskar som är bäst avsedda för att tillverka fisklim, då dessa djuphavsfiskar har de renaste former av fiskgelatin (vilket är den verksamma beståndsdelen i fisklim). Bearbetningen kräver en del vatten och därmed energi till att pumpa det, även vatten är en resurs som sedan måste filtreras för att användas igen, vilket allt kräver energi. Man tvättar fiskhuden med konstant vattentillförsel, sedan man försurar man blandningen och låter stå för att verka. Senare neutraliserar man råvaran, och bearbetningen är klar. Det är även ett alternativ att utföra proceduren i omvänd ordning, att blandningen först blir basisk istället, och att sedan neutralisera. Animaliskt lim har nu fördelen att det är luktfritt och kan stelna mycket hårt. Modernare, kemiska lim, kan ha starka odörer vilket kan påverka det emotionella sittandet negativt. Fisklim är alltså det bästa alternativet för mig, framför att då det är ekologiskt och naturligt. Gällande återvinningen av materialet, kommer det inte att återvinnas på samma sätt som järnet. Även fisklim är ett koldioxidneutralt alternativ, och därför klassas det som brännbart avfall i det här fallet. Torkat fisklim är även otroligt hårt, och det går helt enkelt inte använda stelnat fisklim på ett effektivt sätt. Därför väljer jag att låta det sitta kvar på träet och förbränna det tillsammans med det.
   Produktionen av fisklim är faktiskt miljövänlig, och utsläppen blir inte många heller för den delen. Norge är Europas största och en av världens största fiskexportörer, vilket är praktiskt för oss, då det är vårt grannland. Fiskproduktionen där öppnar alltså även möjligheten för limproduktion. På så sätt minskar transportutsläppen något enormt, vilket har mindre inverkan på miljön än om produktionen var i exempelvis Kina (som så många andra produkter). På grund av Norges fiskproduktion valde jag alltså fisklim, och inte benlim eller hudlim; andra animaliska lim.
   En nackdel med fisklim är att det upplöses vid mycket väta, vilket betyder att Halvkuben inte kan vara en utomhusmöbel, vilket inte var min tanke heller. Man får även se till att inte lagra den för fuktigt, då detta kan göra limmet något svagare.

Källor:


Källkritik
Wikipedia
Den främsta källan jag använde mig av är Wikipedia. Många säger att Wikipedia inte är en säker källa, men jag håller inte med där. Wikipedia är, till skillnad från vad många tror, faktiskt en bra och trovärdig källa. Vem som helst kan bidra med information, vilket skulle kunna sänka trovärdigheten, men faktiskt är det motsatsen som är sanningen. Om någon ändrar något, måste ändringen först modereras och godkännas, för att försäkra sig om att den nya informationen är korrekt. Om något fel ändå skulle slinka sig igenom filtret och faktiskt upptäckas, kan användare bidra med rättningar och signalera att informationen är felaktig. Denna ständiga uppdatering och granskning gör att källan blir mer trovärdig.
   Vid mindre kända artiklar får man vara lite mer försiktig (t ex fisklim), då dessa små ämnen inte granskas lika omgående. Jag jämförde i de fallen med flera olika källor, framför allt NE när det var möjligt, annars många olika sidor (5-7) som inte listas här, för att se att det som står på Wikipedia åtminstone är en allmän uppfattning. Det kan ju naturligtvis vara så att de olika källorna har använt en och och samma grundkälla, men det är en risk man får ta. Dessutom lägger alla de olika sidorna till olika informationssnuttar och vinklingar, så för mig verkar det som att det inte är en enda grundkälla.
   I Wikipeda står litteraturhänvisningar utskrivna, samt när informationen är tagen. I de artiklarna jag läste var all information redigerad relativt nyligen vilket dels bevisar att sidan ständigt uppdateras och det ses till att informationen stämmer, men även dels innebär att sidan tidsmässigt är relevant.
   Wikipedia jämförde jag med mina andra källor, och märkte att det mesta stämde överens, vilket gör informationen mer trovärdig. Det var några siffror och statistik som skiljde sig (t ex vilka länder stod för den största exporten osv) vilket gjorde mig lite osäker. Jag valde då helt enkelt att använda mig av informationen från den mest kontrollerade och mest pålitliga källan, i det här fallet Nationalencyklopedin.

Nationalencyklopedin
Den andra källan jag använde är Nationalencyklopedin. Artiklarna i Nationalencyklopedin är mycket informationsrika och gav mig en uppfattning eller helhetsbild kring de olika områdena, framför allt om lim, som jag researchade mycket om (min ursprungliga tanke var att använda industriellt smältlim, EVA; etylenvinylacetat, men jag valde istället det animaliska limmet). De olika texterna är relativt korta men innehåller mycket användbar information. Att NE valde att formulera sin text och packa så mycket information, visar på en seriös sida som lägger ned tid och energi på sina artiklar. NE är en välkänd sida och ett stort uppslagsverk som har funnits sedan 1999. 17 år låter troligen inte så mycket, men betänk att detta endast gäller internetsidan, och år 1999 var precis i början av internets utveckling. NE har alltså sett internet-konsumtionen i samhället utvecklas, och kan nu, med lång erfarenhet när det kommer till information på internet, anpassa sina tjänster efter konsumenten.
   NE är ett stort företag som har statlig hjälp och finansiellt stöd. En sådan stor organisation med så många läsare är dessutom ständigt under samhällets skarpa kritiköga, så att så fort något fel skulle begås, hade folk reagerat och det hade blivit rätt. Därför kontrollerar NE också sina källor, vilket bidrar till trovärdigheten. De hänvisar även till sina egna källor och ser till att uppdatera informationen regelbundet, vilket gör den både tidsmässigt relevant och därmed mer trovärdig. NE är dessutom en politiskt neutral webbplats, vilket gör att information inte nyanseras vilket kan påverka trovärdigheten. Dessutom är NE’s artiklar, och detta är relevant i detta fallet, etiskt obundna, och vinklar därför inte information om olika processer kopplade till slaktade djur eller animaliska produkter och dess eventuella ”inhumanitet”. Sidan är kontrollerad och uppdateras regelbundet, vilket innebär att faktan är trovärdig, aktuell och relevant.
   NE's hemsida är för övrigt mycket informationsrik, full med länkar och information om organisationen och deras arbete. Det finns även kontaktinformation, vilket tyder på en mycket seriös och trovärdig organisation och källa.

Diverse internetforum
En typ av källa jag skulle vilja resonera om är online-forum, vilket jag använde för information om två av materialen; fisklim och hästtagel, jag kommer dock endast om fisklim i detta resonemang. Jag har förstått att internet-forum brukar kritiseras för sin trovärdighet, så jag har valt att argumentera mot detta.
   Jag använde denna källan för att t ex få veta hur vanligt det faktiskt är med användning av fisklim. Flera användare påpekade att fisklim inte fungerar bra i väta, så jag skrev med det. Jag fick även informationen att animaliska lim var populära när man ska restaurera äldre möbler (eller i mitt fall; bygga gammalmodiga möbler). Några personer berättade även när det var vanligt att använda fisklim, och vad det finns för alternativ.
   Personer som är användare på hantverkarforumet har mycket erfarenhet, och alla som skrev i den tråden om fisklim hade varit registrerade i flera år, samtidigt som de hade flera tusen inlägg skrivna i sitt namn redan. Jag skummade igenom dessa tidigare inlägg, och överallt var användarna seriösa och gav informationsrika svar. Dessutom överlever så kallade troll-användare (som inte svarar på frågor seriöst) inte länge på internetforum, då dessa är tungt modererade och så fort någon skriver något falskt eller vilseledande, blir användaren avstängd eller tråden slängs (jag har erfarenhet av internetforum). Alltså är det som faktiskt finns kvar publicerats trovärdigt och en bra källa.
   Det som sades av personerna på forumet, om fisklims tidiga användning, dess hållbarhet osv, kontrollerade jag med Jens Liljeqvist, min slöjdlärare som har haft sin hantverksutbildning i 30 år, och undervisat slöjd för lågstadie- och högstadieklasser i 20 år. Detta betyder att han har mycket erfarenhet och kunskap, och går därför att lita på. Och med tanke på att forumen och Jens överensstämmer, kan man lita på informationen på forumet.


Jag har i denna livscykelanalys nämnt miljö- och klimatpåverkan av koldioxidutsläpp ett flertal gånger. Nedan är en text länkad, som jag skrev förra terminen på SO:n, där vi hade för uppgift att beskriva olika miljöhot. Detta är texten om just växthuseffekten.
http://01hol02.blogspot.se/2016/12/hall-reda-pa-miljohoten.html

måndag 12 december 2016

Håll reda på miljöhoten

Växthuseffekten
Växthuseffekten innebär att jordens yta blir uppvärmd på grund av atmosfärens gaser som håller kvar värmen solens strålar bildar när de träffar jordytan. Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som måste ske för att vi människor ska överleva. Det är först när växthuseffekten förstärks så mycket som den har gjort de senaste 30 åren som den blir ett problem.

Orsaker
Grunden bakom att växthuseffekten förstärks så mycket är människans ökade utsläpp av växthusgaser. De tre vanligaste exemplen på växthusgaser är koldioxid, vattenånga, metan. Människans koldioxidutsläpp har ökat exponentiellt sedan den industriella revolutionen. Man brände fossila bränslen (t ex kol, gas elr olja) för att utvinna energi, vilket släpper ut gigantiska mängder koldioxid. Man har avvecklat många kraftverk som använder sig av fossila och man satsar istället på hållbar energi som t ex vattenkraftverk eller vindkraftverk. Det finns tyvärr ändå fortfarande stora kolkraftverk, framför allt i Kina, och dessa leder till massiva utsläpp. Även stora industrier och trafiken i storstäder släpper ut stora mängder koldioxid.
   En annan växthusgas är vattenånga, och det är den växthusgasen som reflekterar värme bäst och därför bidrar till växthuseffekten. Vi människor har inte så stort inflytande på hur mycket vattenånga som släpps ut, då det mesta sker genom avdunstning av världshaven. Det är lite av en ond cirkel; de mänskliga utsläppen höjer temperaturen, vilket leder till att mer vatten avdunstar, vilket höjer värmen osv.

Följder
Denna uppvärmningen av jorden har flera viktiga konsekvenser. Genom uppvärmningen har polarisen börjat smälta. Detta leder till att vattennivån i värsta fall kan höjas flera meter, vilket skulle leda till att flera storstäder hamnar under vatten, och rent av hela länder (Holland och diverse ögrupper) kan försvinna från jordens yta ovan vatten. Detta gör att massiva mängder människor måste evakueras och flytta till andra länder. Detta gör dels att levnadsförhållandena försämras med en sådan ökning i befolkningstäthet, och dels att att arbetslösheten automatiskt ökar vilket påverkar länders ekonomi. Viktigt att nämna är även att stora och viktiga kuststäder kan hamna under vatten, exempelvis New York, Shanghai och Rio de Janeiro. Dessa städer är stora och viktiga hamnstäder som både importerar och exporterar många av världens resurser och varor. Att dessa skulle förintas och försvinna genom översvämningar orsakade av växthuseffekten skulle innebära massiva förluster gällande industrier och världshandel, och hela världens ekonomi, särkilt då även resurser skulle behövas mer koncentrerat.
Även djurlivet påverkas av issmältningen. Isbjörnar och andra djur förlorar sin naturliga levnadsmiljö, och flera djurarter är redan utrotningshotade. Detta rubbar livscykeln och påverkar ekosystemet

Åtgärder
Det är oerhört viktigt för jordens framtid att vi minskar våra koldioxidutsläpp. Detta kan vi bland annat lyckas med genom att försöka avveckla industrier och kraftverk som är beroende av eller använder sig av fossila bränslen. Istället bör man effektivisera de miljömässigt hållbara energiproduktionerna som t ex vatten- och vindkraftverk, vilka kan ersätta fossila bränslen. Även små saker gör skillnad, som att t ex cykla istället för att ta bil till jobbet eller att välja kollektivtrafik över bil, eller investera i en el- eller hybridbil, eller bränsleeffektiv miljövänlig bil. Det är också ett bra val att välja närproducerade och/eller miljömärkta varor, då dessa har tillverkats och transporterats med hänsyn till koldioxidutsläpp och andra miljöaspekter.
   Jag bör i sammanhanget också nämna Förenta nationernas klimatkonferens i Paris 2015, eller COP21 som den även kallas. Det var en konferens där ett rekordantal världsledare samlades för att diskutera global uppvärmning och jordens klimats framtid. Det bestämdes att alla länder ska minska sina utsläpp av växthusgaser till 2050, då ett visst mål ska vara uppnått.
   Ännu en åtgärd, om än långsökt och möjligtvis svårt uppnådd, är att minska avskogningen av regnskog, då denna är än oerhörd stor resurs för att omvandla koldioxid till syre, och på så sätt reducera växthuseffekten. Om man fortsätter med avskogningen försvinner denna möjlighet.

Källförteckning
Gleerups Utbildning: Utkik Geografi


Ozonhål i atmosfären
Ozonhål är en benämning på uttunningen av ozonskiktet, som säsongsvis förekommer i Antarktis. En uttunning av ozonskiktet har påverkat hela jordklotet, men är mest framträdande och märkbart på södra halvklotet, där det kalla klimatet påskyndar nedbrytningen av ozongasen.

Orsaker
Nedbrytningen av ozon sker bland annat på grund av olika klorfluorkarboner (eller CFC, ChloroFluoroCarbon compounds), även kallat freoner, vars höga klorhalt frigörs i diverse kemiska reaktioner. Kloret reagerar sedan med ozon, och denna bryts ner. Även olika väderfenomen i Antarktis, som ismoln och pärlemomoln (som innehåller bl a salpetersyra och svavelsyra), agerar som en katalysator och lägger en grund för nedbrytningen och påskyndar denna. Freoner utvecklades på 10-talet och började användas i kylskåp i början av 30-talet, och ersatte andra ämnen som kunde vara både giftiga och brandfarliga. Utsläpp av freon kan alltså bero på att vitvaror inte återvinns korrekt, utan freon läcker ut.

Konsekvenser
Konsekvenserna av att ozonskiktet blir tunnare är att farlig UV-strålning som vanligtvis fångas upp av ozongasen och hindras från att stråla ner på jordens yta, kan stråla igenom i högre koncentrationer. För hög koncentration av UV-strålning kan vara cancerframkallande för människor, och även skada ekosystem i havet, då det är farligt för både djur och växter. Även djur på land påverkas negativt. Om djur- och växtarter skadas kan även vi människor påverkas negativt, då vi är topp-predatorer och därmed är beroende av allt liv under oss. Om växtliv skadas påverkas dessutom klimatet negativt eftersom inte lika mycket koldioxid omvandlas till syre i fotosyntesen, som jag beskrev i texten om växthuseffekten.

Åtgärder
Man insåg inte freoners påverkan på klimatet och ozonskiktet förrän i början på 80-talet, varefter flera åtgärder togs i akt. (Faktum är att man faktiskt hade uppmätt låga värden ozon, men skyllt på mätfel då värdena ansågs vara orimliga.) Äldre kylskåp och frysar ska nu lämnas in till återvinningscentraler, som gör sig av med freonet på säkert vis.
   För att rädda ozonskiktet och minska dess förtunnande och nedbrytande skapades Montrealprotokollet, ett internationellt avtal och en del av FN:s miljöprogram. I avtalet bestämdes det framför allt att man skulle börja börja fasa ut produktionen av ämnen som man ansåg var ansvariga för ozonskiktets tunnhet. Sedan dess har det skapats fem revisioner av avtalet, vilket tyder på att det lyckligtvis togs seriöst och ansågs vara viktigt. I samband med avtalet bestämdes det även att man skulle återlämna gamla kylskåp och frysar vid särskilda stationer för att undvika några freonutsläpp.
   Detta avtal har följts noggrant och är enligt Kofi Annan, ett av de mest framgångsrika internationella avtalen. Kofi Annan är FN:s före detta generalsekreterare, och var aktiv under 90-talet, då avtalet var som mest aktuellt. Han är även en del-mottagare av Nobels fredspris.

Källförteckning


Försurning
Försurning av sjöar, skog, och mark innebär att pH-värdet har sjunkit er än 0,4 enheter. Problemet blev i Sverige särskilt framhävt på 60-talet och 70-talet, och nu har problemet så gott som försvunnit i delar av Sverige. Istället upplever nu världshaven en försurning, både naturlig och som vi har inflytande över.

Orsaker
Försurning orsakas bland annat av människans utsläpp från industrier, stenkol-förbränning och vissa metoder och processer för papperstillverkning vars utsläpp respektive främst innehåller svaveldioxid, men även kväveoxider. Även avgaser är stora källor för kväveoxid, då denna släpps ut vid all sorts av förbränning. Svaveldioxiden reagerar med fuktighet i luften, framför allt i molnen, och bildar svavelsyra. Kväveoxiden bildar istället salpetersyra. Dessa syror, som naturligtvis inte är koncentrerade och därmed inte livsfarliga på kort sikt, regnar sedan ner i skogar, marken och vattendrag som leder ut till sjöar. 
   Det bör nämnas att svaveldioxid och kvävedioxid inte är de enda grunderna för försurning. Även koldioxid, och detta har man särskilt märkt de senaste åren, har en negativ inverkan på vatten, och i det fallet bildas kolsyra. Det är vanligast att denna reaktion händer med saltvatten, dvs världshaven, och inte lika vanligt med inlandssjöar. Vad som händer är att koldioxiden tas upp av haven, och bildar med hjälp av kemiska reaktioner kolsyra, vilket är en relativt svag syra, men som långsamt och successivt kan försura stora vattenmängder. Även detta är människors verk, då vår förbränning av fossila bränslen, och våra dagliga utsläpp av koldioxid i förbränningsmotorer, är orsaken bakom detta lite nyare problem, som upptäcktes först på 1980, jämfört svaveldioxid-försurning, som uppmärksammades av Svante Odén år 1967.

Konsekvenser
Orsakerna när marken försuras är att träd och andra växter dör, då syrorna är skadliga. Näringen i marken och sjöar försvinner och djurlivet påverkas därför. Flera sjöar försuras så pass mycket att fiskar inte tål halterna längre, och många dör. Sjöar kan också vara sura till den graden att växtlivet och djurlivet helt försvinner, vilket dels förstör ekosystemet kring sjön, och dels kan göra vattnet klarare, ibland t o m kristallklart. Oavsett vad, så försvagas olika arter och den biologiska mångfalden försämras.
   Bildningen av svavelsyra som sedan regnar ner har även effekt på metallföremål och -konstruktioner. Dessa utsätts snabbare för korrosion och försvagas.

Åtgärder
Försurning i sjöar och skogsmiljön har minskat rejält sedan 60-talet, när det först uppmärksammades, och numera är försurning faktiskt inte ett problem i Sverige längre. Exempel på åtgärder som utfördes när det fortfarande ett problem, är kalkning, då man strör kalk i pulverform över försurade sjöar. Kalk är basiskt (motsatt till syror), vilket kemiskt motverkar syran. Detta måste upprepas med jämna mellanrum, alltså är att minska utsläppet av svavel- och kväveoxid det enda verkligt hållbara sättet att motverka försurning.
Likt de andra problemen som jag har beskrivit tidigare, kan försurning även hindras genom att minska koldioxidutsläpp. Detta kan göras på sätt som jag har beskrivit i exempelvis texten om växthuseffekten.

Källförteckning

fredag 9 december 2016

Tre metaller; Järn, Guld och Kalium

Järn
Kemisk beteckning: Fe
Atomnummer: 26

Framställning:
Först bryts järnmalmen i järngruvor där järnhalten. I järnmalmen är järn bundet till olika ämnen, inte som ren metall. Järnmalmen krossas till så små korn som möjligt, och sorteras sen med hjälp av ett magnetiskt rullband som väljer ut de delarna som innehåller mest andel järn. Resten avlägsnas och kallas för gråberg.
Det finns olika sätt för hur man kan utvinna järn ur järnmalmen. Det allra vanligaste sättet är att använda kol i jättelika masugnar vid 2000 °C. Vid den temperaturen reagerar kolet med syret i luften och bildar kolmonoxid.
    6 C + 3 O2 → 6 CO
När kolmonoxiden bildas kan den i sin tur reagera med den upphettade järnoxiden. Produkterna blir metalliskt järn och relativt mycket koldioxid. Reaktionsformeln är:
    6 CO + 2 Fe2O3 → 4 Fe + 6 CO2
Järnen renas sedan från så många andra metaller som möjligt. Detta kan göras genom att man smälter järnen och avlägsnar orenheter som samlas på ytan. Dessa orenheter kan bestå av olika mineraler som ännu är i fast form, men även andra ämnen som har smält och ligger i ett lager ovanför den smälta järnen. Under tillverkningen i masugnen tillsätter man även kalk
Järnet i sin nuvarande form har för hög kolhalt och är för bräckligt, och dessutom icke smidbart. För att minska kolhalten används en metod vid namn färskning, vilket innebär att man genom oxidering (tillsättning av syre) minskar kolhalten. Man hettar upp järnet och pumpar in rent syre i ugnen. Syret kan vid de höga temperaturerna bindas till kol i järnet och bildas koldioxid, vilket lämnar järnet med en mindre kolhalt, nu möjlig att bearbetas för olika syften.

Men järn används sällan i sin rena form. Oftast legeras det med kol och andra ämnen, och olika procenthalter av kol innebär olika egenskaper. Stål innehåller mellan 0,4 och 1,5 % kol, och är nog den allra vanligaste legeringen med järn. Stål är starkare och mer hållbart än rent järn. Det är även hårdare. Gjutjärn har en ännu högre kolhalt,  2–4 %. Gjutjärn innehåller även små halter av kisel. Gjutjärn är mycket hårt, och därmed hållbart. Men ju hårdare ett material är, desto bräckligare blir det, då det inte är lika flexibelt för tryck. Så även om gjutjärnet är mycket starkt och hårt, spricker och knäcks det relativt lätt av kraftiga stötar.
   Därför är t ex gjutjärn utmärkt för verktyg som t ex tänger. Man vill ju inte att tänger ska vara flexibla och böjas, och de kommer inte att uppleva så stora krafter som kan knäcka järnet. Därför är även gjutjärn bra till A-brunnslock, eftersom de dels inte kommer att uppleva så stora smällar eller tryckförändringar, samtidigt som den alltså står stadigt fast och inte böjs. Stål som ska användas till byggmaterial, däremot, måste vara flexibelt och kunna böjas vid tryck. Vad skulle hända om en byggnads stomme plötsligt skulle knäckas av stark vind? Därför byggs byggnader flexibelt.

Källor:
Gleerups: TitaNO Kemi, s. 202   ”Framställning av stål”



Guld
Kemisk beteckning: Au
Atomnummer: 79

Framställning:
Guld är en av få metaller som förekommer rent i naturen, dvs inte är som del av en legering eller med andra orenheter. Detta är då guld är en ädel metall, vilket försvårar dess förmåga att reagera med andra kringliggande ämnen. Den vanligaste framställningen för guld är vaskning, i vilken man utnyttjar gulds höga densitet. Man sköljer grus innehållande guldkorn med vatten i en vaskpanna, och utnyttjar guldets vikt, då de kornen sjunker till botten av pannan samtidigt som stenen sköljs bort. När man vaskar efter guld är det vanligt att människor gör arbetet i starten, dvs hitta grus som innehåller guld. Sedan kan man med hjälp av maskiner vaska mycket mer effektivt. Guldkornen smälts sedan ihop och renas, genom samma process som jag beskrev ovan, då guldet smälts och orenheter samlas på ytan, som skrapas bort. Guldets densitet säkerställer att andra ämnen flyter till ytan.

Användningsområden:
Gulds användningsområden är många. Det allra vanligaste användningen för guld är smyckestillverkning, år 2010 gick ca 70% av det efterfrågade guldet gick till smycken. 11% användes industriellt och 13% blev guldtackor eller andra rena objekt. [1] 
   Då guld är en ädel metall, reagerar den sällan med andra ämnen och är därför resistent mot oxidering (”rost”) och syror. Guld har även en mycket bra elektrisk ledningsförmåga. Därför är guld ett mycket bra alternativ vid små elektronikkomponenter, eftersom guld, fastän i små mängder, inte rostar. Koppar, exempelvis kan bilda kopparoxid lätt, och är därmed i små kvantiteter lönlöst att använda, då kopparoxiden saknar effektiv ledningsförmåga. I stora kvantiteter påverkar oxideringen endast det yttersta lagret, och är därför utmärkt för längre kablar, men i t ex kretskort eller andra små komponenter är det bästa att använda guldplätering då guld som sagt är resistent mot oxidering.

Gleerups: TitaNO Kemi, s. 196  ”Ädla metaller



Kalium
Kemisk beteckning: K
Atomnummer: 19

Framställning:
Kalium i sin rena form är mycket reaktiv till vatten och oxiderar även snabbt i luft, och förekommer därför inte i ren form. Däremot förekommer det som en salt i havsvatten, kaliumklorid, men i femtio gånger mindre utsträckning än natriumklorid (vanligt koksalt). I stora saliner (saltgårdar, saltbassänger) låter man havsvatten avdunsta och lämna kvar saltet, och här utvinns vanligtvis natriumklorid, men även kaliumklorid kan påträffas. Genom reduktion av smält kaliumklorid med natriumånga kan kalium-natrium-legering framställas. Denna legering separeras sedan i fraktionerad destillation, och 99,5 procentig kalium har framställts. Fraktionerad destillation används när de olika ämnena som ska utvinnas ur en legering har liknande kokpunkt. Ämnen förs genom ett stort torn eller rör, som kallas kolon, i vilken det finns flera olika plattor på olika nivåer, med olika temperaturer. När en komponent (en del i legeringen) kommer till sin nivå då denna kondenseras, utvinns det ämnet och de andra fortsätter genom tornet.

Användningsområden:
   Man kan alltså med fraktionerad destillation skapa näst intill rent kalium. Den har dock förutom häftiga experiment (kalium i vatten -> bildar väte i en exoterm reaktion -> vätet antänds av den exoterma reaktionen -> binds till syre i luften och bildar vatten igen), inga reella användningsområden. Istället används kaliumlegeringar till en mängd olika saker. Kaliumsalter som kaliumklorid används vid matlagning, men smakar svagare och har sämre konserverande effekt än natriumklorid. Kaliumklorid används även inom medicinen, ibland som kaliumkloridtillskott då kroppen är beroende av små mängder av ämnet. Kaliumnitrat (salpeter) används bland annat till konstgödsel (dess största användningsområde), kruttillverkning och kan även tillsammans med socker bilda ett snabbt brinnande improviserat raketbränsle med hög rökutveckling. Kaliumklorat används bland annat som oxidant i tändstickor. En oxidant är ett ämne som innehåller syre och som avger syre i t ex en pyroteknisk reaktion, vilket ger reaktionen mer syre för att fortsätta brinna. Oxidanter (eller blandningar, t ex kaliumklorat + fosfor) brinner mycket snabbt.
Nu kom jag in på ett litet sidospår, men min poäng är att kaliumlegeringar har stora användningsområden, till skillnad från rent kalium.

Sexdagarskriget - fördjupningsuppgift

Sexdagarskriget, även kallat Junikriget, var en strid mellan Israel och Egypten, Jordanien och Syrien (De tre sistnämnda stod mer eller mindre på samma sida). Kriget pågick mellan den 5 juni och 10 juni 1967. Kriget var ett av de kortaste krigen i historien och gav segraren nykomna Israel stor respekt av grannländerna. Jag ska nu berätta närmare om orsakerna bakom kriget, samt följder och mer spännande.

Orsaker
Jag upplever det som att orsakerna till Sexdagarskriget består av ett par parallella händelseförlopp som alla mynnar ut i Sexdagarskriget.

Efter Suezkrisen (1956) hade FN placerat ut styrkor vid känsliga gränsfronter och andra platser,  bland annat Tiransundet, med avsikt att bevara freden som hade uppstått. Tiransundet var en väl trafikerad plats i anslutning till Röda havet som var viktig för Israels handel och en plats för potentiell politisk friktion, då sundet är mycket strategiskt placerat, vilket var en anledning för FN att övervaka just det området. Egypten var under hela tiden mot idén att Israel skulle få använda Suezkanalen, man ville ha kontroll över området, särkilt då man nyss fått full makt år 1952 efter ett långvarigt brittiskt styre sedan slutet av 1800-talet. [läs mer om detta nedan]

Israel ville år 1959 börja använda Jordanflodens vatten för att kunna försörja sitt jordbruk. Efter att Syrien hade funderat på att använda militärstyrkor och genom en avspärrning av Tiransundet hota Israel till att ge upp , bestämdes det istället år 1964 att istället leda om vattnet till Jordanien med hjälp av ett flertal floder i bland annat Golan-området i norr, vilket skulle tömma hela området på vatten och sätta ännu mer press på Israel. Denna stora förändringen skulle finansieras med hjälp av den blomstrande oljeindustrin i den egna och kringliggande stater. Den israeliske premiärministern Levi Eshkol besvarade hotet med ett kontra-hot, där han förklarade att om ett hot mot Israels vattenförsörjning som detta skulle vara aktuellt, skulle det leda till att militären skulle behöva ingripa. Detta ledde till fler oroligheter och ovisshet. Känslan i luften blev mer spänd. Väntar ett krig?

Egyptens läge intill Suezkanalen hade länge varit lockande för Storbritannien, som koloniserade Egypten på 1880-talet för att kunna kontrollera sjöfarten vid Suezkanalen och säkerställa området för att se till att inga konflikter i området förhindrade Storbritanniens handel med länder i öst, till exempel Indien. Detta ledde i början på 1900-talet till flera motståndsrörelser som försökte få ut britterna ur Egypten, för att bilda en självständig stat. Dessa motståndsrörelser var både grundade i tro och i politik. Islamistiska rörelser ansåg att britternas styre och västerländska beteende smutsade ner den muslimska befolkningen och deras levnadssätt. Det fanns även en politisk rörelse mot västerländsk inblandning i arabvärlden, nyckelord ”panarabism”. Panarabismens idéer gick ut på att arabiska länder i Mellanöstern skulle skull slås samman till en enda stark stat, oberoende av någon västerländsk hjälp. Lite ironiskt är det faktiskt, då vissa av idéerna bakom panarabismen, till exempel socialism, var delvis inspirerat av och hämtat ur väst. I alla fall, efter första världskriget lyckades motståndsrörelserna kompromissa med Storbritannien att åter få makten över Egypten till 1922. Officiellt överlämnades Egypten år 1922, men den faktiska självständigheten kom inte förrän senare, då Storbritannien fördröjde den hela processen och andra världskriget kom emellan.
   Det var först en tid efter andra världskriget som Egypten återigen blivit ett självständigt land, och influerat av andra länder i området, valde man att det skulle vara en monarki. Några år senare, år 1952, blev Egypten efter en statskupp en republik, och 4 år efter det tog Gamal Abdel Nasser (en av de egentligen drivande personerna bakom reformen 1952) över rollen som president, i ersättning till Egyptens första president Muhammad Naguib. Panarabismens ideologi levde än kvar, och Nassar levde vid denna. Han ville att den arabiska socialismen skulle vara dominant, och bildade en kortlivad union med Syrien, i hopp om att börja bygga på den ideologi som de båda länderna stod fast vid. Men det fanns ett land som fanns i vägen, mellan Egypten och Syrien, som båda var för panarabismen. Israel låg mycket olägligt för Egyptens planer på en panarabisk stat. Så varifrån kom Israel?

Den judiska befolkningen i Israel har en lång historia som går bak flera tusen år. Men för att sammanfatta kort så hade den judiska befolkningen länge varit förtryckt av den dominerande arabiska befolkningen som utgjorde en majoritet. Under medeltiden började en större utvandring att äga rum, och judar flyttade och bosatte sig i olika delar av centrala Europa. Under sent 1800-tal ägde en till våg av utvandring rum, och många flyttade till andra delar av västvärlden, exempelvis USA, där upplysningen och industrialiseringen hade gjort förhållanden betydligt bättre att leva i, även för minoriteter. Förintelsen, det vill säga Nazityskland förföljande av judar under andra världskriget, gjorde att nästan en tredjedel av alla judar mördades och förintades. Många överlevande judar efter kriget såg denna fasansfulla händelse i deras folks historia som en slags kallelse för deras folk att återvända deras ursprungsland, dagens Israel. Efter kriget invandrade ca 600 000 judar till landområdet som då var Palestina. FN beslutade att dessa judar skulle bli tilldelade ett eget land, Israel, och år 1947 blev det just så. Många palestinier tyckte att detta var helt fel beslut, då de själva drabbades utan anledning. Palestinierna hade ju inte förintat judarna, därför skulle de inte heller behöva behöva drabbas och bli berövade på sitt land. FN ansåg dock att att detta var det bästa beslutet med tanke på hela situationen. Bladet hade vänt, och nu var det de arabiska palestinierna som blev förtryckta av judarna, som hade stöd från FN.

I Syrien fanns det under denna tid ett parti som kallades för Baathpartiet. Baathpartiet var ett nationalistiskt som också var hängiven de panarabiska tankarna för ett socialistiskt samhälle. År 1966 tog de med en kupp över regimen och ville sprida den arabiska socialismen och hjälpa palestinier att erövra Israel igen. De stödde palestinska motståndsgrupper som hade för avsikt att återta Israel från judarna, landet de ansåg var deras, genom att sätta upp träningsläger i öknen för att träna styrkorna. Man förberedde en Israelisk utplåning. Israel observerade allt och insåg vilket de hot de var utsatta för. Även FN iakttog läget, och det bestämdes att man skulle skicka trupper till området för att övervaka i förebyggande syfte.

Gamal Abdel Nasser ville som ny president göra gott för Egypten och dess folk. Han kämpade med sina socialistiska tankar för social rättvisa och blev med tiden populär och omtyckt av folket. Han ville förbättra förhållanden för de allra fattigaste medborgarna genom att förbättra jorden för jordbruket. En av hans planer var att dämma upp Nilen och på så sätt göra ökenjorden odlingsbar. Kostnaderna för ett sådant projekt hade varit enorma, så Nasser bad om finansiellt stöd både i väst och i öst, dvs USA och Sovjetunionen. Båda länder kom överens att stödja Nassers projekt, men USA drog tillbaka sitt erbjudande lite senare, när det kom fram att Nasser även fick stöd från Sovjet. Kalla kriget var igång mellan USA och Sovjetunionen, så man ansåg att man naturligtvis inte kunde stödja något som även Sovjet gjorde. Då USA hade dragit sig tillbaka visste inte Nasser riktigt hur han skulle ordna nog med pengar till dammen. Han bestämde sig då för att ta kontroll över Suezkanalen och begära tull och skatt från alla skepp som vill ta sig förbi. Med hjälp av tullen och skatten skulle han sedan finansiera sitt dammbygge. Men att förstatliga Suezkanalen som han gjorde var något som han inte hade rätt att göra, enligt ”Constantinople Convention of the Suez Canal”, en konvention skapad för att kontrollera handeln i Suezkanalen, framför allt för att förhindra  förhastade maktbyten och därmed konflikter. Nassers handlande ledde till mer spänning och hot, då Storbritannien och Frankrike tillsammans planerade en räd för att ta tillbaka Suezkanalen, i vilken Israel skulle anfalla Egypten och Suezkanalen, varefter Storbritannien och Frankrike skulle komma till och säkra området som en slags ”ordningskraft” och på så vis åter få kontroll över Suezkanalen. Detta låg i deras intresse då Suezkanalen ägdes av ett företag från just Storbritannien och Frankrike, man ville dels åter säkra området för handel och dels kunna motta tullavgifterna, som ännu en sidoinkomst. Egypten upplevde denna attack som oriktigt utförd, och tog kontakt med FN, som tillsammans med de två stora makterna USA och Sovjetunionen tvingade Storbritannien och Frankrike att dra sig tillbaka, och Nasser hade nu segrat mot västvärlden och bevisat Egypten som en stark nation och makt. Detta stärkte de panarabiska tankarna i grannländerna, och den hypotetiska panarabiska staten tog form. Syrien och Egypten tänkte sig ju en stor stat som skulle förbinda de två, men det fanns bara ett problem. Israel låg ju precis mellan de två staterna. Med denna tanken i bakhuvudet, att en attack på Israel äntligen skulle kunna förbinda de två staterna, fortsatte Nasser fundera hur han skulle lösa problemet med Israel.

   I maj 1967 ökade spänningen i området, då alla tre av Israels motståndare laddade upp för krig och Nasser beordrade FNs fredsstyrkor att försvinna från Tiransundet och att dra sig tillbaka. Sovjetunionen hade nämligen ”tipsat” Egypten att Israel förberedde en attack på Egypten, något som, trots att militärgeneralen Mohamed Fawzi förklarade alla spekulationer som ogrundade, satte Nasser på vakt. Han grupperade sina trupper i närheten av Israels gräns i Sinai.
   Syriska trupper förberedde sig i norr. Israels geografiska läge var minst sagt en nackdel för Israel om ett krig skulle uppstå. I sydväst fanns Egypten, i öst Jordanien och norr Syrien. Ett flerfrontskrig hade slagit hårt mot Israel. Attacker från 3 olika håll hade dessutom kunnat skära av Israels norra och södra del, vilket hade komplicerat alla försök att bedriva krig från Israels sida. Dels hade kommunikation mellan de två sidorna försvårats och dels transport av materiel omöjliggjorts.
   Nasser stängde Tiransundet, precis som innan Suezkrisen 1956. Israel såg detta som ett casus belli, dvs anledning till krig; en slags krigsförklaring. Ett krig var nu oundvikligt. I resten av arabvärlden uppstod det stora demonstrationer där man förklarade att man ville utplåna Israel.

Alla dessa olika småkonflikter och politiska syner som jag har beskrivit kom sedan att resultera i Sexdagarskriget.

Händelseförlopp
Det faktiska händelseförloppet av striden behöver egentligen inte beskrivas särdeles detaljerat, men det ska stå klart att alla händelser följde varandra mycket snabbt, och ett högt tempo med hög effektivitet hölls under de sex dagarna.
   Istället för att vänta på ett anfall från motsatt sida och riskera total utplåning, valde Israel att anfalla först. Israels flygvapen bombade Egyptens flygbaser, Attacken varade bara i ett par timmar, och det kom som en chock för alla. Egyptens flygvapen var nu till största del utplånat, vilket gjorde en israelisk seger mer sannolik. Israel anföll även Syriens, Jordaniens och Iraks flygvapen och flygbaser. För att komma in på en kort tangent om geografin. Stora delar av området där sexdagarskriget utspelade sig är öken. Ökenklimat är torrt och saknar effektivt infrastruktur för tt bedriva krig. Temperaturer är även relativt människofientliga, det är alltså inte optimalt för markstrid. Flygvapnen var därför en vital del av att kunna strida i området, så att slå ut fiendens flygvapen var ett smart drag, från Israels sida.
   Egypten, Syrien och Jordanien hade inte förväntat sig en så tidig attack, och planer på någon attack på Israel som de tillsammans hade smitt, var nu oanvändbara.
Men kriget fortsatte under 6 dagar. Egypten som kom att bli allierade med Jordanien, Syrien och Irak var tämligen chanslösa eftersom att de inte hade något flygstöd, då flygvapnet inte längre fanns tillgängligt.

Israelernas stridsvagnsförband marscherade nu in i Syrien, Egypten, Irak samt Jordanien. Då hela detta kom som en chock för grannländerna var de inte förberedda på ett hot från marken. Israel lyckades utan stort motstånd erövra först Gazaremsan, sedan hela Sinaihalvön. Efter en attack från Jordaniens sida, som tystades ner med hjälp av en motattack (därav låten Counterstrike av Sabaton ;), erövrade Israel även Västbanken (vid Jordanfloden), där en del Jordanier bodde. Detta ledde till att de behövde flytta över till andra sidan av floden. Även palestinier, som hade bott kvar i Israel, tvingades att fly till Syrien och Jordanien, där det sattes upp flyktingläger. Även delar av Jerusalem intogs, som än idag krävs av Israel tillhöra dem, vilket har gjort att konflikten i området än idag råder.
   Under de följande dagarna lyckades man erövra Golanhöjderna, ett område strax norr om Israel, på gränsen mellan Israel och Syrien. Området var viktigt för Syrien, bland annat då det geografiska  läget för ypperligt lägligt för jordbruk, viktigt för Syrien. Israel tog kontroll över Golanhöjderna under kriget, men tretton år senare, år 1980, lade Israel faktiskt officiella anslag på största delen området, som dock aldrig blev erkänt av FN, eller något annat land. Jag upplever att just detta problemet har varit i fråga vid flera olika tillfällen. Vems mark är det? Vem ska ha rätt över det? Dessa tankar och dispyter har gett upphov till andra konflikter, och var en stor del av sexdagarskriget.
   Efter ockupationen av Golanhöjderna nöjde Israel sig, och krävde eldupphör, vilket man godtog.

Så, efter 6 dagars intensivt stridande stod nu en segrare klar; Israel. De hade lyckats erövra stora landmassor och visat att de, trots sin armé av färre man, kunde kämpa och strida effektivt. Många länder verkade inte vilja erkänna Israels vinst, med både bra och mindre förklaringar. Många nonchalerade Israels anspråk på de erövrade områden. Men Israels seger hade inte kommit helt utan pris. 800 man hade stupat, och ytterligare ett par tusen skadade eller saknade.
   Israel förklarades även officiellt skyldiga till kriget, då det var de som anföll Egypten först. Egyptens svävande hot och militära ordrar som ledde till Israels uppfattning om casus belli räknades bort och Israel förklarades som skyldiga.

Följder
Kriget hade flera direkta konsekvenser och påverkade stämningen i området mycket.
Gamal Abdel Nasser såg kriget och förlusten som ett totalt militärt nederlag, och planerade själv att avgå från alla poster, militära såväl som politiska. Men enligt folket hade Nasser ”gjort bra ifrån sig” och man protesterade i stora demonstrationer i Kairo att han skulle stanna kvar vid makt. Stödet Nasser fick av en folkmassa på uppskattningsvis en halv miljon människor, var tillräckligt för att besluta sig om att stanna vid makten. Nasser höll i fortsättningen en relativt låg profil och skapade inga konflikter mer. Istället försökte han enas och komma överens med kringliggande stater och motståndsgrupper. Han avled av en hjärtattack år 1970. Nasser klandrade många högt sittande personer i militären för förlusten och avsatte flera. Många sattes i husarrest, i vilken en före detta general, som lärt känna Nasser i militärhögskolan, begick självmord.

Panarabismen var så gott som död. Man hade nu förstått att ett panarabiskt samhälle inte skulle fungera längre, dels på grund av nya moderna ideologier och tanker och inflytande från västvärlden, och dels på grund av krigsförlusten och Israels nya makt. Det geografiska läget hade dessutom nu visat sig högst olägligt att bilda en stormakt, med Israels placering i mitten och motvilja till panarabismen. Samhället, i både Israel och Egypten, började anpassa sig till västerländsk standard, och även om kontakter man hade med västvärlden var något fientliga, lades en grund för bättre framtida utrikesrelationer.

Det protesterades dock fortfarande i grannländer mot att Israel skulle förbli en egen stat, men nu, efter Israels seger i Sexdagarskriget var dessa protester nu lönlösa. FN och många länder hade redan beslutat sig om att Israel skulle stanna, så blev det alltså. Israel hade visat att landet förtjänade att bli respekterat.

Under sexdagarskriget hade Israel ockuperat och erövrat delar av judarnas heliga stad, Jerusalem. På så vis hade den judiska befolkningen i Israel fått tillgång till flera judiska monument och viktiga byggnader. En av dem var Västra muren, även kallad Klagomuren. Klagomuren var under flera hundra år en helig plats för både judendomen och islam, och nu när anhängare till judendomen åter fick tillgång till den, stärktes troligtvis deras tro och de kände en starkare gemenskap och anknytning till deras folk och religion. Stämningen bland judar i Israel blev efter kriget också bättre, och jag kan föreställa mig att man hade mer energi till att arbeta och stärka sin stat. En jämförelse med denna stämningen skulle t ex kunna vara stora depressionen under 30-talet, då de två skulle kunna beskrivas som totala motsatser.
   Israels ockupation av Västbanken orsakade även massiva flyktingströmmar från området in till Jordanien. Här behövdes stora flyktingläger anordnas vilket kostade Jordanien både resurser och människokraft, men det öppnade även arbetsmöjligheter för jordanier vars land och ekonomi förstås också hade påverkats negativt i samband med kriget.
   Sexdagarskriget hade framför allt visat att en liten och obetydlig stat som Israel kunde slå ut stora makter som Egypten och Syrien. Detta kan ha setts som en gnista för andra små stater som likaså levde under förtryck och hot, att göra uppror eller att stå upp mot förtrycket.

När ett krig avslutas eller vinns av en part, brukar landområdena som erövrats av vinnarsidan accepteras som deras. Men efter Sexdagarskriget var man fortfarande osams om vilka områden som Israel skulle få behålla. Ett exempel är Golanhöjderna. Israel erövrade under Sexdagarskriget Golanhöjderna från Syrien, och gjorde anspråk på att behålla området. Enligt FNs resolution 497 som skapades i syfte för att hindra Israel från att göra anspråk på Golanhöjderna, hade Israel ingen helst rätt att annektera Golanhöjderna, då det var mot internationell rätt. Denna dispyt har levt vidare, och än idag hävdar Israel att Golanhöjderna är deras. Detta har hållit kvar en spänning mellan länderna, och på vis dör aldrig konflikten bort. Än idag finns det oroligheter och konflikter som påverkar den vanliga invånaren.

Förebyggande åtgärder
Vad hade alltså kunna förebygga Sexdagarskriget?

Innan Israel utropades som stat år 1948 borde FN har gjort en djupare undersökning för vilka konsekvenser och orättvisor beslutet skulle kunna dra med sig. Man hade kunnat skapa en grundlig undersökning framför allt en politisk diskussion med Palestina och omkringliggande länder för att kompromissa sig fram till en lösning. Det hade varit ett bättre alternativ än att göra några förhastade beslut om Israel tillkomst efter kriget.

År 1967, när Nasser beordrade FNs fredsstyrkor att lämna Tiransundet och kringliggande områden, borde de inte ha följt order, utan stannat kvar för att hålla kvar ordningen. Styrkorna hade placerats ut för att förebygga eventuella konflikter, och genom att lämna området och dra sig tillbaka under Nassers order, bröt de den planen att beskydda området. På så vis skulle Egypten och Syrien ha kunnat anfalla Israel utan svårighet. Vad som faktiskt hände var att Israel anföll först, men oavsett vad, borde inte FN ha låtit sig styras så lätt.

En av de utlösande faktorerna innan kriget var Sovjetunionens tips till Egypten om hur Israel förberedde ett anfall på Egypten. Som jag nämnt tidigare förklarade Egyptens militärgeneral Mohamed Fawzi att tipset var ogrundat. Nasser tog dock hotet seriöst och rustade upp och placerade ut beväpnade styrkor nära Israels gräns. Istället för att agera så snabbt, borde Egypten ha utvärderat sannolikheten i Sovjets tips, och funderat över att Sovjet kanske gick i vinst genom att Egypten hamnade i krig. Genom denna diskussion hade konflikten kunnat förhindras.

Ett stort problem med Sexdagarskriget är att det var näst intill oundvikligt. Israeler och Palestinier levde vid helt olika ideologier. När världen skakas om av ett till världskrig och plötsligt ett nytt land bildas, är det destinerat att skapas konflikter, särkilt om landet i fråga plötsligt får en befolkningsökning på flera hundra tusen personer, som utöver faktumet att de tillhör en religion olik sin egna, även lever vid andra ideologier och värderingar. När ett folk, en kultur, har levt i landet i flera hundra år, och sedan orättvist praktiskt taget tvingas ut ur sitt land, för att göra plats för ett nytt folk, är det självklart att motståndsgrupper och rebellstyrkor kommer att bildas och försöka få ändring.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Källor




Källkritik
Den första källan jag använde är Nationalencyklopedin. Artikeln i Nationalencyklopedin var till min förvåning någorlunda kort, men med mycket information. Detta gav mig en grund för att skriva min text, att man fick en uppfattning eller helhetsbild. Att NE valde att komprimera sin text och packa så mycket information i en kort text, visar på en seriös sida som lägger ned tid och energi på sina artiklar att få dem så bra formulerade. NE är en välkänd sida och ett stort uppslagsverk som har funnits sedan 1999. 17 år låter troligen inte så mycket, men betänk att detta endast gäller internetsidan, och år 1999 var precis i början av internets utveckling. NE har alltså sett internet-konsumtionen i samhället utvecklas, och kan nu, med lång erfarenhet när det kommer till information på internet, anpassa sina tjänster efter konsumenten.
   NE är ett stort företag som har statlig hjälp och finansiellt stöd. En sådan stor organisation med så många läsare är dessutom ständigt under samhällets skarpa kritiköga, så så fort något fel skulle begås, hade folk reagerat och det hade blivit rätt. Därför kontrollerar NE också sina källor, vilket bidrar till trovärdigheten. De hänvisar även till sina egna källor och ser till att uppdatera informationen regelbundet, vilket gör den både tidsmässigt relevant och därmed mer trovärdig. NE är dessutom en politiskt neutral webbplats, vilket gör att information inte nyanseras vilket kan påverka trovärdigheten.
   NE's hemsida är för övrigt mycket informationsrik, full med länkar och information om organisationen och deras arbete. Det finns även kontaktinformation, vilket tyder på en mycket seriös och trovärdig organisation och källa.
   Ett mycket bra sätt att se till att källorna man använder är pålitliga, är att jämföra med andra källor och se till informationen stämmer överens, vilket jag gjorde. Jag jämförde med Wikipedia och med Populärhistoria, till vilka jag kommer till senare.

Nästa källa jag använde mig av är Wikipedia. Wikipedia är, till skillnad från vad många tror, faktiskt en bra och trovärdig källa. Vem som helst kan bidra med information, vilket skulle kunna sänka trovärdigheten, men faktiskt är det motsatsen som är sanningen. Om någon ändrar något, måste ändringen först modereras och godkännas, för att försäkra sig om att den nya informationen är korrekt. Om något fel ändå skulle slinka sig igenom filtret och faktiskt upptäckas, kan användare bidra med rättningar och signalera att informationen är felaktig. Denna ständiga uppdatering och granskning gör att källan blir mer trovärdig.
   Även i Wikipeda står litteraturhänvisningar utskrivna, samt när informationen är tagen. I de artiklarna jag läste var all information hämtad relativt nyligen, vilket dels bevisar att sidan uppdateras ständigt och ser till att informationen stämmer, men även dels innebär att sidan är relevant för mitt bruk.
   Även Wikipedia jämförde jag med mina andra källor, och märkte att det mesta stämde överens, vilket gör informationen mer trovärdig. Det var några siffror och statistik som skiljde sig (t ex antalet offer och antalet skadad materiel) vilket gjorde mig lite osäker. Jag valde enkelt att inte skriva om informationen som hade skiljt sig åt, utan bara vad som överensstämde.
   Dessutom, Wikipedia-artikeln fanns även länkad i SO-rummet, vilket betyder att den har blivit granskad och godkänd.

Jag använde mig även av låttexterna ur låten Counterstrike av det svenska hårdrocksbandet Sabaton, som handlar om Sexdagarskriget. Jag lär få en del kritik för detta valet av källa, men låt mig förklara. Sabatons medlemmar, vars texter oftast handlar om krig och andra konflikter, tycker personligen att deras låttexter ska vara granskade och inte innehålla några överdrifter eller missförstånd. Därför anlitar de experter inom ämnet och historiker för att försäkra sig om att informationen i låttexten stämmer. Ett exempel på en sådan historiker är Bengt Liljegren, en historisk författare och gymnasielärare. Naturligtvis dramatiserar Sabaton sedan informationen och faktan, och gör det till en intressant låt, men faktan finns kvar inuti. På Sabatons hemsida, där jag hittade låttexten, fanns det även, utöver låttexten, en liten faktaruta som sammanfattade kriget och gav mer information. Den använde jag mig också av.
   Jag bör nämna att Sabaton väljer att vinkla texten något pro-Israel, då det ger en starkare känsla när man lyssnar på låten, att en sån liten stat genom egen stark vilja kunde vinna kriget. Jag sorterade ut mycket känsloladdade ord och fraser som ”Traitorous neighbours received as deserved”, vilket betyder ”förrädiska grannar fick vad de förtjänade”. Den meningen är klart pro-Israel. Men med hjälp av ett gott öga kan man sortera ut värdeladdade ord och istället fokusera på faktan som kunde hittas i texten.
   Sabaton är enligt Bengt Liljegren mycket historieintresserade och ambitiösa, och bandets låttexter har även hyllats av SO-läraren Gert Alfh för sin trovärdighet. Utifrån den informationen jag har nämnt ovan, kan man härleda att Sabaton är en relevant källa med förvånansvärt stark trovärdighet.

Jag använde även en lärofilm om Sexdagarskriget som länkades till på SO-rummet. Filmen är gjord av gymnasieläraren Björn Westerström som arbetar på Pauliskolan i Malmö. Björn berättar om olika orsaker bakom Sexdagarskriget, och nämner framför allt panarabismen och Nassers dammplaner. Filmen är mycket välgjord och utvecklad, och man kan ana att han är insatt i ämnet och vet vad han pratar om. För att vara på den säkra sidan googlade jag lärarens namn, och det visade sig att han är en omtyckt personlighet och en mycket bra lärare. År 2012 vann han Handelskammarens pris för Sveriges bästa lärare (enligt både svt, där och jag läste det först, och Handelskammarens egna sida där jag ville bekräfta det.), för sitt engagemang och driv i undervisningen. Han har skapat mer än 30 välgjorda filmer till om olika historiska händelser och företeelser, alla av vilka har granskats och godkänts av SO-rummet. Allt detta säger mig att detta är en seriös man och kan användas som en trovärdig källa. För övrigt är hans filmer mycket underhållande, och man kan bättre komma ihåg innehållet och få en förståelse för kriget.