Växthuseffekten
Växthuseffekten innebär att jordens yta blir uppvärmd på grund av atmosfärens gaser som håller kvar värmen solens strålar bildar när de träffar jordytan. Växthuseffekten är ett naturligt fenomen som måste ske för att vi människor ska överleva. Det är först när växthuseffekten förstärks så mycket som den har gjort de senaste 30 åren som den blir ett problem.
Orsaker
Grunden bakom att växthuseffekten förstärks så mycket är människans ökade utsläpp av växthusgaser. De tre vanligaste exemplen på växthusgaser är koldioxid, vattenånga, metan. Människans koldioxidutsläpp har ökat exponentiellt sedan den industriella revolutionen. Man brände fossila bränslen (t ex kol, gas elr olja) för att utvinna energi, vilket släpper ut gigantiska mängder koldioxid. Man har avvecklat många kraftverk som använder sig av fossila och man satsar istället på hållbar energi som t ex vattenkraftverk eller vindkraftverk. Det finns tyvärr ändå fortfarande stora kolkraftverk, framför allt i Kina, och dessa leder till massiva utsläpp. Även stora industrier och trafiken i storstäder släpper ut stora mängder koldioxid.
En annan växthusgas är vattenånga, och det är den växthusgasen som reflekterar värme bäst och därför bidrar till växthuseffekten. Vi människor har inte så stort inflytande på hur mycket vattenånga som släpps ut, då det mesta sker genom avdunstning av världshaven. Det är lite av en ond cirkel; de mänskliga utsläppen höjer temperaturen, vilket leder till att mer vatten avdunstar, vilket höjer värmen osv.
Följder
Denna uppvärmningen av jorden har flera viktiga konsekvenser. Genom uppvärmningen har polarisen börjat smälta. Detta leder till att vattennivån i värsta fall kan höjas flera meter, vilket skulle leda till att flera storstäder hamnar under vatten, och rent av hela länder (Holland och diverse ögrupper) kan försvinna från jordens yta ovan vatten. Detta gör att massiva mängder människor måste evakueras och flytta till andra länder. Detta gör dels att levnadsförhållandena försämras med en sådan ökning i befolkningstäthet, och dels att att arbetslösheten automatiskt ökar vilket påverkar länders ekonomi. Viktigt att nämna är även att stora och viktiga kuststäder kan hamna under vatten, exempelvis New York, Shanghai och Rio de Janeiro. Dessa städer är stora och viktiga hamnstäder som både importerar och exporterar många av världens resurser och varor. Att dessa skulle förintas och försvinna genom översvämningar orsakade av växthuseffekten skulle innebära massiva förluster gällande industrier och världshandel, och hela världens ekonomi, särkilt då även resurser skulle behövas mer koncentrerat.
Även djurlivet påverkas av issmältningen. Isbjörnar och andra djur förlorar sin naturliga levnadsmiljö, och flera djurarter är redan utrotningshotade. Detta rubbar livscykeln och påverkar ekosystemet
Åtgärder
Det är oerhört viktigt för jordens framtid att vi minskar våra koldioxidutsläpp. Detta kan vi bland annat lyckas med genom att försöka avveckla industrier och kraftverk som är beroende av eller använder sig av fossila bränslen. Istället bör man effektivisera de miljömässigt hållbara energiproduktionerna som t ex vatten- och vindkraftverk, vilka kan ersätta fossila bränslen. Även små saker gör skillnad, som att t ex cykla istället för att ta bil till jobbet eller att välja kollektivtrafik över bil, eller investera i en el- eller hybridbil, eller bränsleeffektiv miljövänlig bil. Det är också ett bra val att välja närproducerade och/eller miljömärkta varor, då dessa har tillverkats och transporterats med hänsyn till koldioxidutsläpp och andra miljöaspekter.
Jag bör i sammanhanget också nämna Förenta nationernas klimatkonferens i Paris 2015, eller COP21 som den även kallas. Det var en konferens där ett rekordantal världsledare samlades för att diskutera global uppvärmning och jordens klimats framtid. Det bestämdes att alla länder ska minska sina utsläpp av växthusgaser till 2050, då ett visst mål ska vara uppnått.
Ännu en åtgärd, om än långsökt och möjligtvis svårt uppnådd, är att minska avskogningen av regnskog, då denna är än oerhörd stor resurs för att omvandla koldioxid till syre, och på så sätt reducera växthuseffekten. Om man fortsätter med avskogningen försvinner denna möjlighet.
Källförteckning
Gleerups Utbildning: Utkik Geografi
Ozonhål i atmosfären
Ozonhål är en benämning på uttunningen av ozonskiktet, som säsongsvis förekommer i Antarktis. En uttunning av ozonskiktet har påverkat hela jordklotet, men är mest framträdande och märkbart på södra halvklotet, där det kalla klimatet påskyndar nedbrytningen av ozongasen.
Orsaker
Nedbrytningen av ozon sker bland annat på grund av olika klorfluorkarboner (eller CFC, ChloroFluoroCarbon compounds), även kallat freoner, vars höga klorhalt frigörs i diverse kemiska reaktioner. Kloret reagerar sedan med ozon, och denna bryts ner. Även olika väderfenomen i Antarktis, som ismoln och pärlemomoln (som innehåller bl a salpetersyra och svavelsyra), agerar som en katalysator och lägger en grund för nedbrytningen och påskyndar denna. Freoner utvecklades på 10-talet och började användas i kylskåp i början av 30-talet, och ersatte andra ämnen som kunde vara både giftiga och brandfarliga. Utsläpp av freon kan alltså bero på att vitvaror inte återvinns korrekt, utan freon läcker ut.
Konsekvenser
Konsekvenserna av att ozonskiktet blir tunnare är att farlig UV-strålning som vanligtvis fångas upp av ozongasen och hindras från att stråla ner på jordens yta, kan stråla igenom i högre koncentrationer. För hög koncentration av UV-strålning kan vara cancerframkallande för människor, och även skada ekosystem i havet, då det är farligt för både djur och växter. Även djur på land påverkas negativt. Om djur- och växtarter skadas kan även vi människor påverkas negativt, då vi är topp-predatorer och därmed är beroende av allt liv under oss. Om växtliv skadas påverkas dessutom klimatet negativt eftersom inte lika mycket koldioxid omvandlas till syre i fotosyntesen, som jag beskrev i texten om växthuseffekten.
Åtgärder
Man insåg inte freoners påverkan på klimatet och ozonskiktet förrän i början på 80-talet, varefter flera åtgärder togs i akt. (Faktum är att man faktiskt hade uppmätt låga värden ozon, men skyllt på mätfel då värdena ansågs vara orimliga.) Äldre kylskåp och frysar ska nu lämnas in till återvinningscentraler, som gör sig av med freonet på säkert vis.
För att rädda ozonskiktet och minska dess förtunnande och nedbrytande skapades Montrealprotokollet, ett internationellt avtal och en del av FN:s miljöprogram. I avtalet bestämdes det framför allt att man skulle börja börja fasa ut produktionen av ämnen som man ansåg var ansvariga för ozonskiktets tunnhet. Sedan dess har det skapats fem revisioner av avtalet, vilket tyder på att det lyckligtvis togs seriöst och ansågs vara viktigt. I samband med avtalet bestämdes det även att man skulle återlämna gamla kylskåp och frysar vid särskilda stationer för att undvika några freonutsläpp.
Detta avtal har följts noggrant och är enligt Kofi Annan, ett av de mest framgångsrika internationella avtalen. Kofi Annan är FN:s före detta generalsekreterare, och var aktiv under 90-talet, då avtalet var som mest aktuellt. Han är även en del-mottagare av Nobels fredspris.
Källförteckning
Försurning
Försurning av sjöar, skog, och mark innebär att pH-värdet har sjunkit er än 0,4 enheter. Problemet blev i Sverige särskilt framhävt på 60-talet och 70-talet, och nu har problemet så gott som försvunnit i delar av Sverige. Istället upplever nu världshaven en försurning, både naturlig och som vi har inflytande över.
Orsaker
Försurning orsakas bland annat av människans utsläpp från industrier, stenkol-förbränning och vissa metoder och processer för papperstillverkning vars utsläpp respektive främst innehåller svaveldioxid, men även kväveoxider. Även avgaser är stora källor för kväveoxid, då denna släpps ut vid all sorts av förbränning. Svaveldioxiden reagerar med fuktighet i luften, framför allt i molnen, och bildar svavelsyra. Kväveoxiden bildar istället salpetersyra. Dessa syror, som naturligtvis inte är koncentrerade och därmed inte livsfarliga på kort sikt, regnar sedan ner i skogar, marken och vattendrag som leder ut till sjöar.
Det bör nämnas att svaveldioxid och kvävedioxid inte är de enda grunderna för försurning. Även koldioxid, och detta har man särskilt märkt de senaste åren, har en negativ inverkan på vatten, och i det fallet bildas kolsyra. Det är vanligast att denna reaktion händer med saltvatten, dvs världshaven, och inte lika vanligt med inlandssjöar. Vad som händer är att koldioxiden tas upp av haven, och bildar med hjälp av kemiska reaktioner kolsyra, vilket är en relativt svag syra, men som långsamt och successivt kan försura stora vattenmängder. Även detta är människors verk, då vår förbränning av fossila bränslen, och våra dagliga utsläpp av koldioxid i förbränningsmotorer, är orsaken bakom detta lite nyare problem, som upptäcktes först på 1980, jämfört svaveldioxid-försurning, som uppmärksammades av Svante Odén år 1967.
Konsekvenser
Orsakerna när marken försuras är att träd och andra växter dör, då syrorna är skadliga. Näringen i marken och sjöar försvinner och djurlivet påverkas därför. Flera sjöar försuras så pass mycket att fiskar inte tål halterna längre, och många dör. Sjöar kan också vara sura till den graden att växtlivet och djurlivet helt försvinner, vilket dels förstör ekosystemet kring sjön, och dels kan göra vattnet klarare, ibland t o m kristallklart. Oavsett vad, så försvagas olika arter och den biologiska mångfalden försämras.
Bildningen av svavelsyra som sedan regnar ner har även effekt på metallföremål och -konstruktioner. Dessa utsätts snabbare för korrosion och försvagas.
Åtgärder
Försurning i sjöar och skogsmiljön har minskat rejält sedan 60-talet, när det först uppmärksammades, och numera är försurning faktiskt inte ett problem i Sverige längre. Exempel på åtgärder som utfördes när det fortfarande ett problem, är kalkning, då man strör kalk i pulverform över försurade sjöar. Kalk är basiskt (motsatt till syror), vilket kemiskt motverkar syran. Detta måste upprepas med jämna mellanrum, alltså är att minska utsläppet av svavel- och kväveoxid det enda verkligt hållbara sättet att motverka försurning.
Likt de andra problemen som jag har beskrivit tidigare, kan försurning även hindras genom att minska koldioxidutsläpp. Detta kan göras på sätt som jag har beskrivit i exempelvis texten om växthuseffekten.
Källförteckning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar