Ians skolblogg

torsdag 17 december 2015

Internet

Utveckling

Den första versionen av internet började på 60-talet i USA, mellan en dator från Stanford och en från UCLA. Det nätverket kallades för ARPANET. Tanken var att kunna kommunicera mellan de olika universiteten, och för att stärka säkerheten av viktiga filer osv. Frasen internet kom inte förrän på 70-talet. På 70-talet expanderade ARPANET till Harvard och MIT. Sverige hade ett liknande nätverk, SUNET.

På 70-talet uppfanns det första email-programmet (designat för ARPANET) av Ray Tomlinson, som gav datorer möjligheten för datorer att kommunicera. Email var ARPANET’s största användning, ca 75% av ARPANET’s trafik var just email.
Ungefär så här stannade ARPANET ganska länge, fram till slutet på 80-talet, då Tim Berners Lee uppfann World Wide Web, eller WWW. WWW är en internettjänst, som gör webbsidor tillgängliga på internet. Tillsammans med HTML, gjorde WWW ett genombrott som standardiserade internet, och gjorde att fler datorer ”pratade samma språk” för att komma åt webbsidor. Sökmotorer söker igenom internet med hjälp av www, och visar sidor som är synliga. Den djupa webben, eller ”the deep web” är den del av internet som inte är synligt via sökmotorer. Den djupa webben är faktiskt 4000-5000 gånger större än den synliga webben. Den djupa webben kan man komma åt bland annat med hjälp av programmet ”Tor”.

I början av 90-talet, och fortfarande faktiskt, har datorer och mobiler med webbläsare utvecklats och också blivit mycket billigare, så nu när nästan varje hushåll i moderna länder har en datorn eller fler i hushållet, har internet ett mycket större krav på att bli snabbare. De sista åren har internet exploderat och utvecklats drastiskt på grund av så många användare.

Detta är ARPANET år 1969. Detta var i princip hela internet.

Detta är en visualisering på hur internet ser ut idag.

Samhällspåverkan

En stor fördel med internet är vilka möjligheter det har öppnat upp för kommunikation.
Sociala medier är en stor del av människors liv nuförtiden, vilket både för människor närmare varandra, men också för de längta ifrån varandra. Människor från hela världen får kontakt med varandra, men i riktiga livet blir folk mer asociala och umgås inte lika mycket som förr. Internetanvändning kan också vara beroendeframkallande.

En bra sak med att internet ger möjlighet till mer kommunikation är information, som t ex tidningar och olika myndigheter. Med hjälp av internet kan man få ut information till en stor grupp människor snabbt och effektivt. Internet är också en stor tillgång för information och nuförtiden finns många stora uppslagsverk endast på internet istället för i bokform. En annan fördel med internet är att det uppdateras jämnt och ständigt dygnet, jämfört med uppslagsverk, tidningar osv. Man har också tillgångar till mycket modern kultur, så som musik, filmer och böcker.

En nackdel är att man i princip kan vara helt anonym, vilket gör nätmobbing mycket lättare. Nätmobbing är ett stort problem, och det är lätt att göra dumma saker när folk inte vet vem man är.

En annan nackdel är att man mycket lätt blir påverkad av personer på internet, vilket kan leda till både personskada (olika challenge’s) och egendom (t ex iOS 8 Wave).

Internet är också en stor möjlighet för brott, t ex upphovsrättsbrott (filmer och musik). Den svarta marknaden är också stor på den djupa webben.

En nackdel som kan upplevas som obehaglig är hur mycket information det finns om sig själv på nätet. Med sidor som hitta.se, eniro.se eller merinfo.se har man nästan inget privatliv kvar.

Internet ger också nya jobbmöjligheter, som t ex programmerare eller programutvecklare. Med internet finns ju möjligheten att nå en stor publik, så reklambyråer som koncentrerar sig på just reklam på internet (t ex kort videoreklam, att fånga tittarens intresse på kort tid), är något som också kan finnas. Alla dessa jobbmöjligheter leder till mindre arbetslöshet, vilket leder till bättre ekonomi och i slutändan till starkare välfärd i landet.

Miljöpåverkan

Internet påverkar miljön mer än man kan tro. En enda sekund av internetvideo gör att 0,2 gram CO2. Om man räknar med att man tittar ca 6 000 000 timmar varje dag (endast youtube), blir det 144 000 ton CO2 dagligen. Då undrar någon kanske, vad har en video med koldioxid att göra? Jo, det är alla servrar och datacenter som kräver energi för att fungera. Om man räknar med alla datacenter och servrar i världen, står ”internet” för ca 2% av jordens koldioxidutsläpp, vilket är ungefär lika mycket som flygplansindustrin! Google och andra stora företag jobbar på att förbättra dessa siffrorna, och satsar därför på sol- och vindkraft, istället för kolförbränning.

Ovan är ett datacenter i Utah utifrån.

Nedan är en blick på insidan (inte samma datacenter!)

Källor:

https://www.youtube.com/watch?v=aeyMPJusXzQ

https://sv.wikipedia.org/wiki/Internet

expandedramblings.com/index.php/youtube-statistics/

www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/internet

https://en.wikipedia.org/wiki/World_Wide_Web

https://en.wikipedia.org/wiki/Deep_web_(search)

https://www.youtube.com/watch?v=scWj1BMRHUA

LEGO Mindstorms nr. 20; Träffa röd boll

Uppgiften var att få roboten att köra fram till en boll och stanna. Den skulle sedan läsa av ifall det var en blå eller röd boll, och slå iväg den röda bollen med sin snurr-arm.

Tanken var att ha en slags ställning som känns av av robotens avståndsmätare (”ultraljudsmodul”) och gör att robotens ljusmodul stannar precis framför bollen. Ljusmodulen känner av hur mycket ljus något avger eller reflekterar. Den röda bollen reflekterar mer ljus än den blåa, och det är så roboten kunde veta vilken boll det var. Vid den röda bollen slog roboten iväg den och vid den blåa gav roboten av ett erfor-ljud och backade igen.

Detta var nog min favorituppgift, eftersom jag tyckte det var kul att göra och se hur bra resultatet blev. Vi hade dock lite problem i början. Den snurrande armen som skulle slå iväg armen var borta halva av tiden, och vid en tidpunkt hittade vi den (vår robot-arm) i en annan grupps låda. Ett annat problem vi hade var att bygga ställningen som skulle stanna roboten och också hålla bollen. Det fattades flera bitar som krävdes till ställningen, så istället för att slösa tid på att låna bitar av andra, behöva bygga ställningen, och sedan råka ge tillbaka delar till fel person, valde vi att helt enkelt hålla handen framför roboten. Det fungerade lika bra, om man utgår ifrån att man höll handen på samma plats. Men den tiden det tog för oss att köra om tills det funkade, var fortfarande snabbare än vad de flesta grupperna behövde för att bygga själva ställningen. Vi fick det att funka, men på en extralektion som alla fick byggde vi en slags ställning ändå. Ställningen skulle egentligen också hålla bollen på plats, men vi valde istället att ha en liten gummiring (eng. O-ring) som bollen satt i. Här ser ni hur det fungerade:

tisdag 8 december 2015

LEGO Mindstorms: Köra 2 meter

Utmaningen ”köra 2 meter” gick förstås ut på att få roboten att köra exakt två meter, fram till en legogubbe utan att röra vid denna, och sedan stanna. Från början visste vi (jag och Adrian) att det mest exakta och precisa sättet var att använda oss av grader, istället för av sekunder eller rotationer. Sekunder är alldeles för stora enheter i det här fallet, och vid rotationer kändes det fortfarande för stort. En rotation är 360 grader, så istället för att använda oss av en massa decimaler med rotationer, valde vi grader, då en hel enhet ändrar på mycket mindre, och därför kan användas mer precist.

Vi mätte ut 2 meter på golvet, och med golvkaklets längd på 20 cm, behövde roboten alltså köra 10 kakelplattor långt. Vi började med en vild gissning på 5000 grader, vilket visade sig inte var så värst långt ifrån de optimala 4193 graderna. I början lät vi roboten köra ganska snabbt, vilket gav upphov till det klassiska effekten där man sitter i en bil, och bilen stannar, att man rullar bakåt pyttelite. Det var samma sak här, den enda skillnaden var att i det här fallet körde roboten fram till en legogubbe utan att nudda, och sedan tillbaka. Vi sänkte hastigheten på roboten för att minska den beskrivna effekten. Detta gjorde att roboten kunde stanna närmare, men det krävde också att vi ändrade cirka fem grader på programmet.

Vår robot utrustade vi med en lång tvärstång framtill, eftersom det då inte skulle spela någon roll ifall roboten kom av kurs och inte körde helt rakt.

På våra egna försök gick det alltid jättebra, och på det bästa försöket var roboten mindre än en millimeter från gubben (se video). Dock gick det inte så bra på själva redovisningen, när alla skulle visa varandra. Jonas hade börjat banan i mitten av en kakelplatta, vilket gjorde det svårare att sätta den exakt rätt, när man hade vant sig vid att sätta roboten i kanten av en kakelplatta. Legogubben gjorde iallafall en praktfull bakåtvolt.

Jag är nöjd med min instats, och jag tycker att vi löste problem som kom på vägen mycket bra, det var bara lite synd att vi inte vann med våra 0,5 millimeter…

tisdag 1 december 2015

Den ilskna snigeln

Så äcklig och grå på marken,

snigeln slemmar sig fram.

Så arg på den där sparken,

som den elaka människan dram. [pret. drämma]

Så respektlöst och ont,

att ens någon kan förmå,

att trampa på en snigel

som för ingenting kan rå.

lördag 28 november 2015

Slöjd - utvärdering HT15; Vad kan man bygga av en lastpall?

Temat för denna termin var återbruk. Återbruk innebär att man tar något gammalt, som kanske inte används, och gör om det till något nytt. Äntligen fick man fick dessutom välja om man ville slöjda i trä eller textil, och jag valde förstås att ha träslöjd.

Hylla

Hyllan

Jag visste från början att jag ville jobba med en lastpall, men jag visste inte specifikt vad jag ville göra. När jag fick tag på min lastpall såg jag att man hade använt flera olika träslag för att bygga den. Jag antar att man har gjort så för att spara på pengar, då man inte måste bry sig om att sortera och välja de fina träslagen.

Jag ville genast göra en hylla, eftersom de olika träslagen hade nog hade sett häftigt ut tillsammans. Hyllan skulle vara liten och nätt, runt 40 cm hög och 30 cm bred. Jag valde senare att lägga till små hakar och krokar på sidorna och framsidan av hyllan, dels för att jag tyckte hyllan var lite för tråkig som den var (inte tråkig, men för tråkig). På hyllan skulle man kunna ha småsaker och på krokarna kanske halsband eller armband. Eller i mitt fall slangbellor.

Krokarna på hyllan (läs ovan) och topparna (läs nedan)

Jag började med att rita en enkel skiss på hur hyllan skulle komma att se ut, och jag valde att topparna av hyllsidorna skull bli vågigt sluttande, det ser bättre ut än om man har en rak och tråkig kant. Efter det ritade jag en detaljerad och för mig hjälpsam ritning (se bild), som jag följde noga när jag skulle mäta och såga ut bitarna.

Sedan började jag ta isär lastpallen. Från början hade jag tänkt att att försöka bända isär brädorna från klossarna som höll ihop brädorna. Jag bände isär de så mycket att man kunde få in en metallsåg för att såga av spikarna. Resterna av spikarna i brädan drog jag ut med hovtång. Detta sättet var alltså som jag hade tänkt mig det från början, men när jag insåg att detta tillvägagångssätt var för tidskrävande och jobbigt. Jag valde istället att såga av brädorna precis intill klossarna, då jag visste att jag inte skulle behöva så långa delar. Dessutom hade nog spikhålen där klossarna hade suttit i brädan förstört framtida arbeten där jag skulle använda längre brädor.

Hur jag bände loss brädorna

Jag sågar av spikarna

Iallafall, först hyvlade jag bort den smutsiga och något ruttnande ytan av brädorna, vilket avslöjade virkets sanna prakt. Sedan mätte jag noga ut hur sidorna skulle se ut på brädorna, och sågade försiktigt ut dem med kontursåg. Jag gjorde lite annorlunda med hyllplanen. Där mätte ut på en av de tre brädorna, och sågade sedan alla på en gång, för att vara extra säker att de är lika långa. En av sidbrädorna var lite bredare än den andra, så för att det inte skulle bildas en konstig kant mellan den och hyllplanen, hyvlade jag ner till samma bredd som hyllplanen.

Sedan skulle jag spika ihop alla delar för att fota hyllan. Jag valde 40 mm dyckert, eftersom de definitivt är långa nog att hålla ihop hela hyllan, och för att de inte har samma nackdelar som vanligt spik, som kan få virket att spricka, och som har ganska stora huvuden som skulle konstigt ut på en sådan liten hylla. Jag körde ner sex dyckert i varje hyllplan från sidan, tre per sida.

Efter det skruvade jag fast olika hakar och krokar (se bild ovan).

Sen var det ”bara” att olja med linolja kvar. Jag skriver ”bara” i kursivt och citationstecken eftersom det var här jag gjorde största felet. Istället för att ta det lugnt, ville jag av någon anledning bli klar just den lektionen. Det är något mentalt som gör att när man nästan är färdigt att man skyndar sig att bli klar. Det ledde till att jag inte lät linoljan torka helt innan jag oljade andra lagret, vilket gjorde att oljan inte kunde tränga in i virket, utan stannade utanpå och stelnade där. Därför är nu hyllplanen lite klibbiga av olja. Det finns också små oljeklumpar i hörnen. Oljan är torkad, så den fläckar inte, men det känns konstigt att ta på och ser lite konstigt ut. Leder de till att jag inte kommer använda hyllan? Naturligtvis inte. Hyllan är fortfarande funktionsduglig och bortsett från oljan finns det inga fel på den.

Jag är inte jättenöjd med slutprodukten, just eftersom jag råkade slarva så det blev fult. Bortsett från det där med oljan har jag dock jobbat mycket bra och helt självständigt, och mycket tidseffektivt (kanske lite för snabbt faktiskt, när jag tänker efter). Jag jobbade förutom på mina fredagslektioner också på sjuornas onsdagslektioner då jag redan har slutat min egentliga skoldag. Jag har varit försiktigt med att inte klanta till det annars, till exempel vid sågning.

Hyllan är (som sagt, bortsett från oljan) mycket fin, och de olika träslagen (det mörkare rödaktiga och det ljusare med de stora gråa fläckarna) tycker jag passar bra tillsammans, och visar skönheten bland olikheten, och jag tycker denna hylla verkligen bevisar att man inte behöver dyrt och sällsynt virke för att göra något som är fint.

Det finns två saker jag måste tänka på till nästa gång: att ta det lugnt och inte slarva, och låta oljan torka innan jag börjar på andra lagret.

Mini-slagträ

(Följande reflektion kommer inte alls vara lika välutvecklad)

Slagträet

Den andra saken jag slöjdade den här terminen var ett litet slagträ av trä.

Jag limmade ihop 4 av brädorna som hade blivit över efter hyllan, så att det blev en fyrkantig stav. Efter det såga jag av kanterna så att staven blev 40 cm lång. Jag hyvlade ner kanterna på den fyrkantiga staven för att få den mer rund, för att minimera chansen att slå av kanter när man svarvar. Jag svarvade ner slagytan (som börjar efter ca 15 cm) till 6 cm, och handtaget till 4 cm. Sedan slipade jag med 120p och 240p sandpapper på svarven. Efter det oljade med linolja. Jag hade lärt mig av mina misstag, och därför väntade jag länge tills jag oljade andra lagret. Dessutom penslade jag inte på oljan, utan jag satte olja på en bit hushållspapper och gnuggade sedan in det i slagträet. Jag torkade av all överflödig olja (vilket inte var särskilt mycket, men jag ville inte riskera något).

Jag är mycket nöjd med detta arbete, allt gick felfritt, förutom ett litet hål i slagträet som jag fixade med hemtillverkat träspackel. Jag gjorde det så litet för att kunna ta med det i ryggsäcken till scouterna ifall vi får tid att spela brännboll. Det lilla slagträet är också lättare att kontrollera med en hand, vilket är en fördel ifall man måste kasta upp bollen och slå iväg bollen själv.

Jag arbetade otroligt tidseffektivt och var klar efter två lektioner, oljans torktid exkluderad, så nu har jag mer tid till fler slöjdarbeten. Efter detta arbete har jag inga misstag att lära av.

Smörkniv

Smörkniven

Jag gjorde också en smörkniv av samma plankor från lastpallen som de andra arbeten den här terminen. Jag ritade ut en smörkniv på en planka, sågade ut den med kontursåg, och slipade till den med rondellslipen och 240p sandpapper. Jag valde att inte olja den, efter den enda linoljan skolan har är kokt linolja, vilket kan vara hälsofarligt att olja matredskap med.

Smörkniven är ca 17 cm lång. Den var klar på en lektion förstås, så enkel som den var att göra. Jag gjorde den medan limmet från slagträets brädor höll på att torka.

Jag måste verkligen säga att det här har varit den mest produktiva terminen i hela mitt liv. Förutom dessa tre ovannämnda slöjdarbeten har jag också svarvat en skål, gjort en flasköppnare med ett lent handtag av fint redheart, och jag håller på med en till skål just nu. Jag är mycket nöjd med den här terminen.