Ta fram DNA ur en kiwi 

(v. 43)

Uppgift 

Vi ska ta fram rent DNA från cellerna i en kiwi och studera det genom mikroskop. Är detta möjligt?

Syfte 

Vi ska lära oss om och få förståelse för hur celler och dess DNA är uppbyggda. Vi ska även träna oss på att laborera och använda redskap och tekniker rätt.

Material 

• 1 mogen kiwi-frukt
• Flytande diskmedel: ca 1 cl
• Koksalt (NaCl)
• T-röd (95% alkohol), även kallat T-sprit
• Vatten (kranvatten fungerar utmärkt)
• Tre bägare á 20 cl
• Bägare á 10 ml
• Liten tratt
• 1 kaffefilter
• Sked & spatel
• Mikroskop (med tillbehör: objektglas, täckglas)

• ev. dator med programmet DinoXcope installerat, skulle fallet vara att mikroskopet råkar vara anpassat för detta.

Utförande 

OBS! Läs även felkällorna innan genomförandet av denna laboration.

1. Gröp ur innehållet i en kiwi och mosa detta i en bägare med hjälp av en sked. Finfördela fruktköttet så att så mycket fruktsaft som möjligt kan frigöras.

   

   Bilden visar den mosade kiwifrukten

2. Mät upp 1 cl diskmedel i den lilla bägaren och späd sedan med kallt vatten med proportionerna 1:9, med resultatet 10 cl vätska. Använd en av de större bägaren för det sistnämnda.

3. 

   100 ml (10 cl) av utspätt diskmedel har skapats

   Häll så mycket av vätskan över den mosade kiwin att fruktköttet precis täcks. Tillsätt sedan ca 3 g koksalt (natriumklorid) och blanda i ca en minut.

   

   Här syns hur vätskan precis täcker fruktköttet

4. Vik/rulla ihop ett kaffefilter så att det kan stoppas ned i en tratt. Häll på blandningen från punkt 3. Låt stå i cirka tio minuter, tills ca 20 ml har droppat ner i bägaren, som helst bör vara ren för att undvika föroreningar i observationen under mikroskop. Obs: försök inte påskynda filtreringen genom att peta i kiwi-smeten, se felkällor under Slutsats.

   

   I filtret kan man se fruktköttet och dess fasta massa. I bägaren nedanför syns filtratet som tunn vätska (tunn = låg viskositet).

5. Mät upp 20 ml iskall T-röd, så att volymen är densamma som filtratet. Du ska nu ha två bägare vars innehåll är lika i volym, men olika av innehåll.

   

   Bägaren till höger innehåller T-röd och bägaren till höger filtratet

6. Häll försiktigt ner T-röd, så att volymen i bägaren dubblas. Låt T-röd rinna långsamt utmed bägarens kant så att den skiktar sig över kiwifiltratet utan att blandas först!
7. Du kan troligen se hur mjölkvit DNA växer fram i gränsskiktet mellan alkoholen och filtratet. Dessa kan försiktigt lindas runt exempelvis en spatel och sedan dras (långsamt och försiktigt) upp DNA ur bägaren.  (bild på detta finns under Resultat)
8. Lägg en mycket liten fläck DNA på objektglaset (3*3 mm), och lägg på täckglaset. Pressa ned täckglaset för att platta till substansen och vätskan mellan glasen. Genom att göra detta eliminerar man felkällan att upptäcka andra substanser på olika fokus-avstånd, då bilden annars kan bli för ”djup”. Man får även en mindre suddig och istället klarare bild.

Hypotes 

Jag tror att vi kommer att lyckas med att extrahera DNA och möjligtvis sedan se det i mikroskop. Jag vet ännu inte exakt hur detta går till, men min hypotes är att diskmedlet och alkoholen bryter ner cellen och cellkärnan, vilket exponerar DNA. Jag grundar detta på flera laborationer som jag har gjort förr, då diskmedlet har haft för uppgift att sönderdela olika fetter, det är ju trots allt dess primära användningsområde och syfte i vardagen.
   Vad saltets exakta roll är är jag inte säker på än, men det återstår att se.

Riskbedömning

I denna laboration finns det inga stora risker, så länge man är försiktig. Då laborationen kräver att man handskas med en brandfarlig och hälsofarlig vätska, T-röd, och dessa risker måste iakttas. Men då vi under laborationen inte handskades med öppna lågor, sänks risknivån exponentiellt. Inget som görs i denna laboration ska förtäras (vilket gäller generellt i en laborationssal), så 

de enda två reella riskerna jag ser med alkoholen är följande:

  · Då laborationen vill att man använder nerkyld alkohol måste man vara försiktig. Alkohols smältpunkt ligger långt under den av vatten, så man kan underskatta hur kall flaskan faktiskt är. Man ser att den innehåller en flytande vätska, och antar att dess temperatur ligger över 0 °C, och utan att tänka på det greppar man den. Jag upplevde flaskan som förvånansvärt kall, nästan att det biter lite på huden.

  · Då alkoholens smältpunkt ligger så lågt, ligger även flampunkten lågt (temperaturen då ett ämne avger brännbara gaser i den koncentration att den kan antändas). Som nämnt ovan är detta inte så farligt ur brandsäkerhetssynpunkt, men gaserna finns ändå i luften. Dessa kan i för hög koncentration leda till att att man blir yr, och i värsta fall även försämra ens koordination, då det är möjligt att bli berusad av alkohol-ångorna. Därför är det viktigt att ha bra ventilation, och när man är klar med laborationen, att antingen diska ur bägarna direkt eller ställa dem i exempelvis ett dragskåp.

    Det kan även finnas personer med allvarlig kiwi-allergi, som får vara försiktiga vid blandningen och urgröpningen då det dels skvätter en del, och dels kan det komma ut kiwi-partiklar i luften.

Resultat

De två vätskorna skiktade sig i bägaren. Nedre vätskan bestod av kiwi-filtratet och den övre av T-röd. Efter några minuter kunde man se hur vita trådar lyftes från kiwi-filtratet och låg suspenderade i skiktet T-röd ovan. Se bild.

När det kom till att se på DNAt i mikroskop, var många oense om vad som faktiskt kunde vara DNA; men mer om detta senare, tro mig!

Slutsats

Utefter resultatet kan jag göra en slutsats att min hypotes stämde, och att vi kunde extrahera DNAt ur kiwi. De mjölkvita strängarna som växte fram är DNAt som frigjorts efter en rad biokemiska reaktioner, med bland annat saltet och diskmedlet. DNAt man ser är dock inte en kromosom eller en dubbelhelix (”DNA-repstege”), utan DNA ur miljontals celler, som är ihopklumpade och hålls ihop med hjälp av saltet.

   Detta är en ungefärlig förklaring på vad som händer:

Först sönderdelar diskmedlet cellväggen och cellmembranet, vilket öppnar cellen och frigör cellkärnan. Cellkärnan sönderdelas även, och anledningen till detta är att den vanligtvis skyddas av cellväggen och -membranet, och därför inte är särskilt robust. DNAt av flera miljoner celler blottställs för resten av vätskan och därmed saltet. Saltet har alltså för uppgift att med hjälp av laddningar sammanbringa DNA-trådarna från de många cellerna och hålla ihop dessa. Saltet binder även ihop alla restliga produkter, t ex de sönderdelade cellväggarna och -membranen.

   Små luftbubblor lyfter DNA-klumparna upp i T-röden, vilket gör att de blir synliga. Anledningen till att vi använder specifikt T-röd är:

  · T-röd och vatten har olika densitet och T-röd skiktar sig därför ovanpå vattnet. Detta gör att DNA-trådarna har någonstans att flyta, istället för att stanna kvar i en vatten-blandning.

  · T-röd har en låg fryspunkt, och därför kan man ha en lägre temperatur, (vilket krävs för att inte DNA ska sönderfalla eller skadas) och ändå kunna använda sig av en flytande vätska. Andra ämnen hade frusit annars, därför var T-röd utmärkt

  · T-röd är mycket genomskinlig, vilket gör att man kan se de enskilda DNA-klumparna lättare.

Så, detta var alltså hur vi extraherade DNAt ur kiwi. En slutsats jag kan dra av detta är att cellens membran och väggar består av fett, då de löses upp i diskmedel. Även om denna informationen är lite omvänd, då vi inte skulle använt diskmedel i första laget om det inte vore så att cellens membran är gjorda av fett, men det är ändå nyttig information och kan anses som en valid slutledning. Vi har även information nog för att få en förståelse för DNA och cellens samverkan och uppbyggnad.

Det finns ett par möjliga felkällor i denna laboration. Framför allt är det viktigt att T-spriten är kall för att inte sönderdela DNAt. Därför ska T-spriten förvaras i frys, ända tills strax före användning. Det är även av vikt att man genomför hela laborationen med hög precision. När man filtrerar kiwi-saften ska man undvika att skynda på det genom att peta i filtret. Det var flera som gjorde detta, vilket gjorde att filtret gick sönder och både filterpapper och kiwi-kärnor for ner i filtratet och förorenade detta.
   Använd gärna en våg som fungerar felfritt, för att mäta upp saltet. Vågen vi skulle använda var trasig, och det slutade med att man fick ögonmåtta mängden. Så fort man förlitar sig på människor, sjunker tillförlitligheten i metoden, och det kan påverka resultatet. Jag har en del erfarenhet i att ögonmåtta vikten av ett pulver, och kunde därför fortsätta med laborerandet. Andra, som inte har lika mycket erfarenhet, ögonmåttade möjligtvis fel och påverkade så slutresultatet.
   Man bör vara även försiktig när man ska skikta T-spriten över filtratet, och se till att den rinner ner långsamt längs med bägarens insida. Om man häller ner spriten direkt i filtratet, med starkt flöde, kommer det dels dröja längre tills de två vätskorna skiktas, då alkoholen först blandas med vattnet och sedan separeras, och dels kan det leda till avvikelser och skiljaktigheter i resultatet om DNA-extraktionen.

   En sista felkälla, som påverkar resultatet man ser i mikroskopet, kan vara erfarenhet i att använda mikroskop, och en oklar verklighetsbild på skala, vilket jag nu ska berätta om. Jag kommer att föra ett vetenskapligt resonemang eller diskussion om huruvida vi hade medel och resurser för att kunna observera DNA-dubbelhelixar genom mikroskop.

Det fanns diverse personer i parallellklasserna som hade tagit bilder genom mikroskopet på vad de trodde och vissa, var övertygade om, var DNA. Jag har valt att fokusera på en särskild, och diskutera om denna. Detta inte för att förolämpa personens förmågor eller omdöme, utan i syfte att skapa en vetenskaplig diskussion.

Vad vi ser på den här bilden är ett objekt som utan tvivel är vridet i en spiral. För det otränade ögat skulle detta onekligen kunna missuppfattas som en DNA-molekyl, om man inte har en uppfattning om skala. Faktum är att DNA är fruktansvärt litet, så litet till och med att det är fysiskt omöjligt att kunna se det med genom ett optiskt mikroskop som använder sig av ljus synligt för det mänskliga ögat. Objektet i fråga är alltså på molekylär nivå, och därmed mindre än själva våglängden av synligt ljus (vars lägsta våglängd ligger runt 380 nm), det är alltså helt omöjligt att se enskilda DNA-trådar genom ett optiskt mikroskop, som vi använde.

Istället behöver man ett elektronmikroskop för att kunna urskilja DNAs dubbel-helix, och även då endast med svårigheter, som bilden ovan visar. Bilden nedan visar hur stor en kromosom skulle kunna vara, nämligen upp till 20 mikrometer.

20 mikrometer är 1000 gånger större än 20 nanometer, och därmed faktiskt möjlig, om än med stora svårigheter, att observeras genom ett optiskt mikroskop. Det motsvarar en femtiondel av en millimeter, vilket faktiskt vore någorlunda möjligt att kunna observeras. Med denna kunskapen antog jag att det jag hade lyckats ta bild på var ett kluster av kromosomer, varav det jag trodde var en X-kromosom är inringat i rött.

Senare läste jag att DNA endast är i kromosomform precis innan celldelningen, och att det vanligtvis ligger löst i cellkärnan. Detta säger mig att det jag fick på bild inte alls kan vara kromosomer, då en plockad frukt inte utför celldelning längre, och sannolikheten att jag lyckades få bild på en avbruten celldelning är bokstavligt talat en i flera miljoner. Samtidigt så fick jag också reda på att även kromosomer (inte bara DNA) brukar fotograferas genom ett elektronmikroskop, vilket får mig anta att kromosomer inte är stora nog vanligtvis att få vettiga bilder genom ett optiskt för vetenskapligt bruk. På grund av dessa två anledningar tar jag tillbaka att min bild visar kromosom-kluster. Faktum är att jag konsulterade en forskare och doktor i biokemi, och han kan bekräfta att det vi ser inte är kromosomer. Han förklarar vidare att uppfattningen av skala dessutom är mycket skev på vissa bilderna, exempelvis denna:

Enligt bildens upphovsman (som väljer att förbli anonym) föreställer detta en kromosom, men som förklarat ovan är skalan felaktig. Detta kan man även utan kunskapen beskriven ovan, räkna ut, då ”pseudo”-kromosomen visas i samma bild som luftbubblor. Vem som helst med grundläggande naturkunskaper förstår att skalan för de två objekten är felaktiga. Även grundläggande kunskaper om hur man hanterar ett mikroskop är användbara. På så sätt hindras mer komplicerade misstag som detta, men även lätta misstag som att inte kunna hantera fokus som leder till att man tar bilder på repor i täckglaset eller dammkorn, som obestridligen ger felaktigt resultat, från att hända.

Vad är då anledningen till denna diskussion? Jag har två poänger med den:

   · Att fundera över laborationsrapportens upplägg. Det var mycket otydligt hur DNAt skulle se ut i mikroskopet. Jag har i min diskussion nyss bevisat att både DNA och kromosomer är omöjliga att se i optiska mikroskop, och dessutom förklarat varför 100x förstoring inte kommer att tjäna något till när man tittar på kromosom-kluster. Jag föreslår härmed alltså att ta bort mikroskop-parten av laborationen, för framtida laborationer, för att förhindra framtida missförstånd och onödig förvirring för alla elever; både för dem som inte riktigt förstår sig på allt, och dem som förklarar hur och varför förvirringen uppstår.

  · Att med hjälp av tydliga exempel förklara att mer undervisning som behandlar grundläggande kunskaper om naturkunskap och simpel logik är nödvändigt, och att visa att även de som anses vara på högsta nivå bör ta del av den.

Fallet kan naturligtvis vara så att det är med avsikt att man har lagt till den förvirrande mikroskop-delen, för att den enskilde eleven ska ifrågasätta sitt resultat och därmed skapa en vetenskaplig diskussion. Om så är fallet, är jag ett tydligt exempel på att planen har fungerat.

   För övrigt var denna laboration rolig att utföra och en av de mest intressanta att resonera kring, och framför allt mycket givande.

Kloning och genteknik - argument + källkritik

Argument till kloning och genmodifiering:

Mot:

1. Metoden är mycket kostsam.
2. Man känner ännu inte till alla sidoeffekter, som forskare inte kan märka.
3. Klonade djur får ofta underutvecklade organ, vilket kan anses som djurplågeri.
4. Klonade eller genmodifierade djur får inget normalt liv och dör dessutom i förtid.
5. Att experimentera med djur och djurliv kan rubba ekosystemet och störa den naturliga evolutionen.
6. Viss effektivisering av köttindustrin (genmodifiering) leder till sjuka djur, som knappt kan bära sin egen vikt, inte kan föda barn. Detta är nedvärderande djurplågeri.
7. Kloning och DNA är ett relativt ny teknik och man känner inte till alla egenskaper av gener och DNA. Även om man lyckas klona DNA, så är det någonting utöver det, som är för komplext för människan att förstå, som förhindrar oss från att göra det felfritt. Det är som att naturen försöker hindra oss människor från att mixtra med naturen. 
8. Det är inte lönt (ännu) att satsa på en bransch inom kloning och genmodifiering av djur. Vid experimentet med fåret Dolly krävdes det 227 försök, men endast ett var lyckat.
9. Kloning kan även ses som ett etiskt problem. Djur är levande varelser och har rätt till en egen vilja. Att tvinga dessa till att bli subjekt för experiment är fel.
10. Att klona sitt bortgångna husdjur fungerar inte. Man får samma kropp och fysiska aspekt, men sinnet och personligheten är som bortblåst. Exempelvis, även om man hade lärt sin hund en rad tricks eller disciplin, har klonen inte dessa kunskaper.

För:

1. Med hjälp av kloning kan vi ersätta enskilda organ. Om man är i livsfara kan man klona stamceller från andra delar av kroppen och skapa nya organ, istället för att behöva vänta på en donator. Dessa metoder kan även testas på djur, så länge syftet är att rädda en människas liv. Kosmetiska produkter bör inte testas på djur, då de inte bidrar till att rädda liv.
2. Många ifrågasätter varför man ska klona människor, och använder det som argument att hela människor inte kommer att kunna klonas. Det måste alltså förtydligas att ingen har för tanke att man ska klona hela människor, det finns det ingen anledning för. Vad som sägs är att man möjligtvis ska klona enskilda organ.
3. Man kan förbättra köttindustrin, genom att skapa genmodifierade köttkreatur för nyttigare livsmedel, att minska fetthalten.
4. Man kan klona djur med extra bra anlag för ull, mjölk, ägg-produktion, för att effektivisera dessa industrier. Ingen genmodifiering används, utan man kopierar endast DNAt.
5. Man kan minska felkällor inom medicinsk forskning, om man använder "en enda mus” med samma fysiska förutsättningar, ökar tillförlitligheten i resultaten.
6. Om kloning och genmodifiering har en framtida bransch, öppnas nya arbetsmöjligheter och överflödig arbetskraft i samhället kan sättas i arbete.
7. Genom kloning skulle man kunna ta tillbaka och återuppliva utdöda djur, vars försvinnande är  människans fel. Man ska inte återuppliva djur som genom naturligt urval har dött ut, då skulle man snarare rubba ekosystemet, vilket man ju vill undvika.
8. Genom att återuppliva sedan urtiden utdöda djur (fossiler) kan vi spåra bak i tiden och undersöka jordens historia, uppkomsten för liv på jorden. Det skulle vara ett stort vetenskapligt genombrott och man får en bättre förståelse människans historia och uppkomst.
9. Om ett kärt husdjur dör eller måste avlivas, kan man klona det och därmed skapa en ny, exakt likadan, kopia.
10. Genom genforskning och försök med att klona får vi en mycket djupare förståelse för kroppens och cellers uppbyggnad, och hur hela människor blir till och fungerar.

Källkritik

Den första källan jag använde är Nationalencyklopedin. Artikeln i Nationalencyklopedin var mycket informationsrik och den gav mig en uppfattning eller helhetsbild kring hela området kloning. Texten förklarade även detaljer som fakta om experimentet med fåret Dolly med mera. Att NE valde att formulera sin text och packa så mycket information, visar på en seriös sida som lägger ned tid och energi på sina artiklar. NE är en välkänd sida och ett stort uppslagsverk som har funnits sedan 1999. 17 år låter troligen inte så mycket, men betänk att detta endast gäller internetsidan, och år 1999 var precis i början av internets utveckling. NE har alltså sett internet-konsumtionen i samhället utvecklas, och kan nu, med lång erfarenhet när det kommer till information på internet, anpassa sina tjänster efter konsumenten.

   NE är ett stort företag som har statlig hjälp och finansiellt stöd. En sådan stor organisation med så många läsare är dessutom ständigt under samhällets skarpa kritiköga, så att så fort något fel skulle begås, hade folk reagerat och det hade blivit rätt. Därför kontrollerar NE också sina källor, vilket bidrar till trovärdigheten. De hänvisar även till sina egna källor och ser till att uppdatera informationen regelbundet, vilket gör den både tidsmässigt relevant och därmed mer trovärdig. NE är dessutom en politiskt neutral webbplats, vilket gör att information inte nyanseras vilket kan påverka trovärdigheten. Dessutom är NE’s artiklar, och detta är särkilt relevant och av vikt i detta fallet, religiöst obundna och speglar därför inga religiösa åsikter gällande just genmodifiering och kloning. Sidan är kontrollerad och uppdateras regelbundet, vilket innebär att faktan är trovärdig, aktuell och relevant.

   NE's hemsida är för övrigt mycket informationsrik, full med länkar och information om organisationen och deras arbete. Det finns även kontaktinformation, vilket tyder på en mycket seriös och trovärdig organisation och källa.

   Ett mycket bra sätt att se till att källorna man använder är pålitliga, är att jämföra med andra källor och se till informationen stämmer överens, vilket jag gjorde. Jag jämförde med Wikipedia och genteknik.se, till vilka jag kommer till senare.

Nästa källa jag använde mig av är Wikipedia. Wikipedia är, till skillnad från vad många tror, faktiskt en bra och trovärdig källa. Vem som helst kan bidra med information, vilket skulle kunna sänka trovärdigheten, men faktiskt är det motsatsen som är sanningen. Om någon ändrar något, måste ändringen först modereras och godkännas, för att försäkra sig om att den nya informationen är korrekt. Om något fel ändå skulle slinka sig igenom filtret och faktiskt upptäckas, kan användare bidra med rättningar och signalera att informationen är felaktig. Denna ständiga uppdatering och granskning gör att källan blir mer trovärdig.

   Även i Wikipeda står litteraturhänvisningar utskrivna, samt när informationen är tagen. I de artiklarna jag läste var all information hämtad relativt nyligen och senaste ändring var endast två veckor innan jag hämtade informationen, vilket dels bevisar att sidan ständigt uppdateras och det ses till att informationen stämmer, men även dels innebär att sidan tidsmässigt är relevant för mitt bruk.

   Även Wikipedia jämförde jag med mina andra källor, och märkte att det mesta stämde överens, vilket gör informationen mer trovärdig. Det var några siffror och statistik som skiljde sig (t ex hur många försök Dolly behövde eller det exakta priset) vilket gjorde mig lite osäker. Jag valde då helt enkelt att använda mig av informationen från den mest kontrollerade och mest pålitliga källan, i det här fallet Nationalencyklopedin.

Nästa källor jag använde är genteknik.nu och genteknik.se. Båda sidor ägs av Gentekniknämnden, en statlig förvaltningsmyndighet som bland annat har för uppgift att sprida kunskap om den gentekniska utvecklingen, vartill sidorna är för. Gentekniknämnden är en del av stora och vitt kända Karolinska Institutet. källa: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20071075.HTM

   Vid första blick såg sidorna något amatörmässiga ut, och jag blev något misstänksam. Men när jag fick reda på att det är en statlig myndighet som stod bakom sidorna, försvann mina misstankar. Artikeln jag läste hade dessutom uppdaterats i april samma år, vilket innebär att sidan inte är en kvarglömd (vilket mina misstankar om layouten delvis handlade om) och utdaterad sida, utan en aktiv sida som hålls uppdaterad. Det gör källan definitivt relevant och mer trovärdig.

   Även denna sida jämförde jag med mina andra källor, och allt stämde överens, vilket gör informationen pålitlig.

De av mina argument som är känsloargument, skapade jag själv utifrån vad jag hade läst om genteknik och kloning, samt utifrån uppfattningen jag har fått av olika aspekter inom etiken moralen av genforskning.

Källförteckning

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kloning

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/genteknik

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kloning

https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturligt_urval

http://genteknik.nu/klona-djur/

http://genteknik.nu/transgena-djur/

Reflektioner om "My Sister's Keeper"

1. Jag tycker att det Annas föräldrar gjorde inte var rätt. Att föda Anna bara för att ha som en ”backup” för Kate var fel. Anna borde ha ta de besluten själv (om hon nu hade fötts om det inte vore för Kates sjukdom).
2. Jag tycker att genmodifiering i allmänhet är fel, framför allt vid människor. Don’t mess with Mother Nature. Det är liksom inte tänkt att hända.
3. Det märktes att Sara visste att Kate slutligen skulle dö, men att hon vägrade inse det.
4. Man kunde se att Brian stod mer på Annas sida.
5. Jag tyckte att det var helt rätt av pappan att åka med Kate till stranden och ut i naturen, istället för att hon ska ruttna inne på sjukhuset.
6. Det hade varit enklare ifall Kate sa till föräldrarna direkt att hon inte villa leva det livet längre, istället för att blanda in Anna i det hela, vilket ledde till ett familjebråk. //edit://  Kate sa ett flertal gånger att hon inte ville leva längre till föräldrarna, men de lyssnade inte. Kate tänkte att det kommer snarare hända ifall Anna går till rätten med det. Dessutom lyssnar föräldrarna mer på Anna eftersom hon inte är sjuk och och faktiskt kan tänkta klart.

Källkritik inför abortdebatten

För abortdebatten använde jag mig av främst av RFSU. Mer om RFSU senare. Jag använde också mig av Wikipedia, där det fanns mycket statistik (På RFSU fanns det också statistik). För vissa av argumenten använde jag olika online-forum där man kunde läsa om olika åsikter. Många av argumenten på forumen var baserad på mycket statistik. Den statistiken dubbelkollade jag sedan på både RFSU och Wikipedia, för att vara på den säkra sidan. Jag använde mig också delvis UMO och 1177 Sjukvårdsupplysningen, som båda är faktagranskade av experter inom ämnet, vilket gör de trovärdiga, vilket förstås förstärks av att alla visar samma information.

Här är min bedömning angående RFSU:

RFSU - riksförbundet för sexuell upplysning, arbetar med att lära folk om och dela ut kunskap om sexualitet och sexualpolitik.

   RFSU grundades 1933, så de har mycket erfarenhet och borde veta vad de pratar om. Dessutom, ifall de har varit här så länge har de nog också sett utvecklingen om sexualpolitik och kunskap om sexualitetsmedicin, så de kan nog också dra samband och slutsatser bättre.

   RFSU's hemsida är mycket informationsrik, full med länkar och information om organisationen, deras arbete, och massvis med kontaktinformation. Organisationen är aktiv för att ge ut information, med över 20 förgreningar landet runt. Det tyder på en mycket seriös och trovärdig organisation.

   Artikeln är publicerad i slutet av 2015, vilket gör den tidsmässigt aktuell.

   En sådan stor organisation är ständigt under samhällets skarpa kritiköga, så så fort något fel skulle begås, hade folk reagerat och det hade blivit rätt. Därför kontrollerar RFSU också sina källor.

   RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation, vilket innebär att de är helt oberoende av något parti eller religiösa trosuppfattningar, som kan påverka organisationens information om abortfrågan, graviditet och etik gällandes sexbrott, vilket kan sprida missuppfattningar och fördomar, och påverka läsare.

Vattnets kretslopp

Celler - redovisning

Det finns olika slags celler, nämligen växtceller, djurceller, svampceller och bakterier.

Djurceller

Djurceller har ett cellmembran. Cellmembranet håller ihop cellen, och ser till att rätt ämnen blir insläppta i cellen, och att rätt ämnen blir utsläppta.

I mitten av cellen finns cellkärnan. I cellkärnan finns djurets eller människans gener, som består av DNA, en lång molekyl som bestämmer hur människan eller djuret är, vilka egenskaper den har.

© Anders Henriksson, TitaNO Biologi, Gleerups Utbildning

Växtceller

Växtcellerna har liksom djurceller ett cellmembran, men utöver det har de också en cellvägg. Cellväggen ser till att växten håller sin form, och gör växten stadigare. Växtceller är mer fyrkantiga än djurcellernas runda och ibland oregelbundna form.

Växtceller har också en cellkärna med DNA, precis som djurceller.

De flesta växtceller innehåller små korn som innehåller klorofyll, vilket gör dem gröna. Klorofyllet gör att växterna kan fånga och lagra energi från solen (ljusenergi), vilket cellerna behöver för att leva. Djurceller, som inte innehåller klorofyll, kan inte göra det.

© Anders Henriksson, TitaNO Biologi, Gleerups Utbildning

Svampceller

Svampceller har en cellkärna som innehåller DNA, precis som djurceller och växtceller.

Svampceller har också cellmembran och cellvägg, som växtcellerna. Den största skillnaden mellan en svampcell och en växtcell, är att svampceller inte kan få energi ur solljus, då de inte innehåller klorofyll.

© Anders Henriksson, TitaNO Biologi, Gleerups Utbildning

Bakterier

Bakterier har också en cellvägg och ett cellmembran, precis som svamp- och växtcellerna, men ingen cellkärna. Bakteriens DNA flyter alltså omkring inuti cellen, och detta är unikt för bakterier.

De flesta bakterier har inte klorofyll i sig och kan därför inte använda solen som energikälla, men det finns undantag, nämligen blågröna bakterier. Dessa innehåller klorofyll, och kan därmed omvandla ljus till energi.

Bakterier förökar sig genom att dela sig. Vid ultimata förhållanden tar det inte mer än 20 minuter. Det innebär att efter bara ett dygn, kan det ha gått upp från en bakterie, till över 2 triljarder (2 med 21 nollor bakom)

© Anders Henriksson, TitaNO Biologi, Gleerups Utbildning

Olika bakterier

Det finns tre olika former av bakterier, kocker, baciller och spiriller.

Kocker

Kocker är runda och ser ut som små kulor. De kan sitta fast i varandra på olika sätt, och då kallas de för olika saker. Sitter de på rad, kallas de streptokocker. Stafylokocker är kocker när de sitter ihop i klumpar som liknar druvklasar.

Detta är stafylokocker

Streptokocker

Baciller

Baciller är bakterier som är stav-formade. Även baciller kan sitta ihop på olika sätt.

Spiriller

Den sista formen av bakterier heter spiriller, och ser ut precis som spiraler, som namnet tyder på. På änden av dessa spiraler finns små trådar, eller svansar, som spirillerna använder för att simma genom att vifta dem fram och tillbaka.

Virus

Ifall man blir sjuk, är ofta virus orsaken, och inte bakterier, exempelvis vanlig förkylning.

Virus är många gånger mindre än bakterier.

Virus består av ett litet skal som innehåller arvsanlag. Virus lever på och förökar sig med hjälp av växt- och djurceller, eller bakterier. De tar sig in i cellen (det ser lite ut som en rymdsond som landar, eller en liten robot, se bild), och tömmer sig själva på sina arvsanlag så att cellerna luras till att tillverka nya likadana viruspartiklar, så att cellen till slut spricker och släpper ut alla kopior. Dessa kopior är nya virus, som nu söker sig till nästa cell för att föröka sig. Detta leder till att virus kan sprida sig så snabbt som de gör, och därför blir vi snabbt sjuka.

Något som kan vara bra att veta är att ifall man är förkyld kommer det inte hjälpa att ta penicillin, eftersom förkylningar oftast orsakas av virus, och penicillin inte biter på virus.

Det är flimret i kanterna som är virus som intar cellerna,
i det här fallet handlar det om streptokocker

Ett virus intar en cell

© dbscience3 @ https://dbscience3.wikispaces.com/Sienna

Försvar mot bakterier

Nåt man kan göra för att förhindra bakteriespridning, är att tvätta händerna efter toalettbesök, och innan vi ska laga mat. För att hindra bakterier från att föröka sig i mat, kan man salta, torka, eller kyla maten. Man kan också frysa maten, då håller den sig ännu längre. bakterier trivs nämligen inte där det är torrt eller kallt. De gillar inte heller alldeles för mycket värme, för när man kokar eller steker mat, dödar man alla bakterier, vilket gör maten säker att äta.

Vårt immunförsvar tar hand om de flesta skadliga bakterierna, men ibland kan man behöva antibiotika, exempelvis Penicillin. Man ska dock inte ta det för mycket eller för ofta, eftersom bakterierna vänjer sig vid ”giftet”, och bildar bakterier som motstår penicillinet. Det kallas evolution.