Uppgiften var att få roboten att köra fram till en boll och stanna. Den skulle sedan läsa av ifall det var en blå eller röd boll, och slå iväg den röda bollen med sin snurr-arm.
Tanken var att ha en slags ställning som känns av av robotens avståndsmätare (”ultraljudsmodul”) och gör att robotens ljusmodul stannar precis framför bollen. Ljusmodulen känner av hur mycket ljus något avger eller reflekterar. Den röda bollen reflekterar mer ljus än den blåa, och det är så roboten kunde veta vilken boll det var. Vid den röda bollen slog roboten iväg den och vid den blåa gav roboten av ett erfor-ljud och backade igen.
Detta var nog min favorituppgift, eftersom jag tyckte det var kul att göra och se hur bra resultatet blev. Vi hade dock lite problem i början. Den snurrande armen som skulle slå iväg armen var borta halva av tiden, och vid en tidpunkt hittade vi den (vår robot-arm) i en annan grupps låda. Ett annat problem vi hade var att bygga ställningen som skulle stanna roboten och också hålla bollen. Det fattades flera bitar som krävdes till ställningen, så istället för att slösa tid på att låna bitar av andra, behöva bygga ställningen, och sedan råka ge tillbaka delar till fel person, valde vi att helt enkelt hålla handen framför roboten. Det fungerade lika bra, om man utgår ifrån att man höll handen på samma plats. Men den tiden det tog för oss att köra om tills det funkade, var fortfarande snabbare än vad de flesta grupperna behövde för att bygga själva ställningen. Vi fick det att funka, men på en extralektion som alla fick byggde vi en slags ställning ändå. Ställningen skulle egentligen också hålla bollen på plats, men vi valde istället att ha en liten gummiring (eng. O-ring) som bollen satt i. Här ser ni hur det fungerade:
